Sunday, December 4, 2022

MORTDECAI

MORTDECAI. Juggling angry Russians, the British Mi5, and an international terrorist, debonair art dealer and part-time rogue Charlie Mortdecai races to recover a stolen painting rumored to contain a code that leads to lost gold.
                       (Mortdecai (2015) – IMDb). 

Back in time, I read the bible. Yes, all of it, but for “Esther” and “Ruth”. The bible I read was pretty “not very much to read”, and it took me, when reading 15-25 pages per day, roughly 50-100 days to get through it. 

Yesterday, I read “Esther”, and “Ruth”. Yes, by checking condensed versions and comments to the same. That way of reading the bible gave more, than reading the whole thing start – end. 

It turned out these 2 books are the only ones where is the female in the focus, and name of the (old) testament books. 

“Ruth” shows a woman, married outside her own ancestry lines and into a line suggested leading to “David” (David being the guy that by using “thinking” defeated Goliath. Goliath was supposedly 15 times larger that David, so Davids' slingshot (a handheld weapon throwing stones) was likely very welcome (though not to Goliath – he died). 

When checking it, “Ruth” ancestry does not lead directly to David, but rather to his near predecessor as King of Israel. David was placed there, as king, with the help of “the mad man in the mountains”, Jesse. Yes, David was new lineage. 

And “Ruth” was loyal, loyal to her new lineage, given to her by marriage. Yes, the bible, as many other things in this world (though more “before”), count only men. So, when “Ruth” husband died, and that husbands brother and father died at the same time, “Ruth” decided to stay and take care of her stepmother, that complete with her “new by marriage lineage”, and customs. 

“Ruth” was loyal, to her “near and dear ones”, and by choosing to stay with her stepmother demonstrated both her own strong will (she was recommended to go back to her own old bloodline, and didn't), and “humane” way of being (choosing). Guesswork is, those Basques of northern Spain, those Irish of Northern Ireland and those curdish tribes that are today almost half of Turkey, may have done better, by using the same way of thinking, as did “Ruth”. 

Why try keeping ones own “bloodline customs” by isolating, rather than change the customs of “the dominating bloodline (of a country)”, by blending in? 

Wars are normally fought to gain power (money), and guesswork is, some mighty guy (not “Ruth”) and leader of these basques saw it as more beneficial (to giving himself more power), to focus – by conflicts and war – on “cultural differencies” between the basques, and Spain. And he possibly succeeded, that guy in basque land, to gain power. 

Did he? 
Where? 
How? 

And what about “Esther”, then, and “Mortdecai”? 

Many hundred years after that “David” was chosen king – that was around 1000 years before the birth of Jesus (of that same blood line) – jews were once more placed to inferior at times slavelike circumstances, this time to Iran (Persia). This was during the regency of Xerxes 1, the gifted and “warhappy” king of Persia, in ~ 480 B.C. As also customs are, Xerxes nobility got ideas as how to themselves get into power/money. Yes, by murdering Xerxes 1. 

Mortdecai somehow came in the know of these devious plans, and informed (how? Hmmm – well, by screaming and bawling the details of this scheming, and so loud Xerxes heard it), Xerxes, who expediantly executed the main men behind the plot. 

Later, Xerxes wife died, and he started the search to replace her, this as also normal is by asking his servants to run about looking for the most beautiful female they could find. 

And that was “Esther”. 

So, “Esther” became Xerxes wife, and as is reported (possibly also somewhere in the bible, but more likely elsewhere), his favourite concubine. 

Still later, Xerxes grand visier (“prime minister”) decided to kill all jews kept in “Persian custody”. Yes, he probably felt for taking all that money and all jewellery, that was surely kept by “greedy and narrow minded jewish pawn brokers”, i.e. “Mortdecai”. 

As all remember, God back in time gave the people of Israel a covenant, often referred to as “the old covenant”. The old covenant was first given to Abraham, and after that to both Isaak and Jacob. Yes, and to Moses, too, on Mount Sinai. And what was this covenant; what did it say? 

The covenant said to these three, that God would lead his people (the human being), to “the promised land”. The covenant was made clearer, to Moses on Mount Sinai – the 10 commandments. Yes, and as I see it natural and logical not to steal or murder, nor prefer to hop into bed with somebodys “wear- and tear bored and wasted” wife – yes, that's what that commandment says (husbands neither mentioned nor counted)...as all this is “the natural and humane way for a human to behave”, I prefer to summarise these 10 commandments; 

“Treat Your neighbour as You Yourself prefer to be treated”. 

So, what God asks people to do, in his “old commandment” (*), is to “behave humane” - to behave as a humane human being. Yes, one more thing God said, and that more specifically to the jews - “circumscription is in ways a good thing”. So, all jewish men are, still today, circumscribed. 

Why “circumscription”? 
To get more sensitive. 

God and myself has recently had talks of just that – sensitivity. Of the 4 human treats by “the All” given to me as model of how “we up here” evolve the human being; whats to be given most emphasis. God has stubbornly kept to “thinking”, and I have asked “why not sensitivity”? When more sensitive, better thinking and, furthermore, sensitivity (emotion) is what gives the human capacity to “becoming aware”. We need our six sences, to ourselves experience, ourselves and everything else. 

So, God changed “our mind”; “Yes, “emotion/sensitivity” will, with time, become even more important, than “thinking”. 

The treats not here mentioned, “clear light” and “love” are both given less room, than the other two. “Clear light” works as “I know that, somehow, but I don't know how”, and “love” is there, anyhow, and everywhere. WE ARE LOVE, that's why we are given red blood, an at times good reminder. 

So, the jews are circumscribed, so more sensitive (the males). And, as males are the sex doing war, and looking for power, jews typically avoid war. Money is a different issue. Money is power, and that typically without any killing, or war. So, jews concentrated on gathering money, instead of glory. One may hope that that same sensitivity/intelligence will help all “Mortdecai” take the decision to use theirs' pawnbroker money, to help people in poor circumstances.

Now, back to “Esther”. When Mortdecai is made aware of Xerxes “prime ministers” plans to murder all jews (to get their money), he wisely asks “Esther” for help. Concubine and most beautiful “Esther” is to make Xerxes aware of his grand visiers plans, and “rebutt” them (make them invalid). 

So, “Esther” invites Xerxes to beautiful and fun dinners, this complete with “nightly activities”. Esther gives Xerxes 3 dinners and 3 nights, and after that informs Xerxes of his grand visiers plans (to get money, that money likely to be used by the visier to topple Xerxes). 

The story ends with Xerxes killing the former grand visier (with entourage), this to replace the devious prime minister, with Mortdecai (no scheming expected from Mortdecai, who as jewish and circumscribed will not wish for neither power nor glory). 

(*) The old covenant was later replaced with “the new covenant”. The new covenant was made, by God (“the all”) placing himself to the cross. On that cross were placed all 3 parts of “God” - the Father, the Son, and the Holy Ghost. Yes, remember the night in Getsemane, where God tells Jesus that he will prefer to join him on the cross (the next day), and that furthermore also The Holy Ghost – the part of God that impersonate that seen by “us up above”, as “holy” - will hang there. 

Jesus is placed to the cross, thus becoming “the Christ”. Yes, that in company of (invisible) “Father”, and “Holy Ghost”. He is, after 9 hours and 42 minutes (18:42 in the afternoon), killed by a roman lance, stuck into the left side of his belly. I was reminded of that, when 33 years, 3 months and a bit more - the crucifiction took place on 33-3-30 - being given pains in my belly, those pains staying with me for almost 21 years. 

Why the reminder – I was part of the Holy Ghost placed to that cross. 

The new covenant is “KNOWLEDGE” (this including intelligence/sensitivity).

Wednesday, February 21, 2018

“Let me know”, sa Thomas...

Let me know”, sa Thomas...



Let me know.”



Så sades, till mig, så här; "DU SKALL SPRINGA NAKEN GENOM STOCKHOLM. HARRY LATVA SKALL SAMTIDIGT SPRINGA NAKEN GENOM HELSINGFORS".



Innebörd (i korthet); Du skall springa (inte gå, springa, det ska gå snabbt, och inte ta mera än bara Ditt hela, liv) naken (utan skydd) genom en stockning av
holm, där “stockning” (“stock”) står för “bröte”, “anhopning”, “fullproppat”, och “holm” har betydelse “bråk” (jämför “holmgång”). Harry ska samtidigt springa (inte gå) utan skydd, genom Hell sing fors. Så, Harry ska ta sig genom någon form av jord, att där översköljas av fors av “helvetessång”. 

Ja, vilket som är värst vet inte jag. Men, det jag har att ha gått, och går, igenom, räcker mer än väl, till. Min uppfattning är att min bror Thomas, i värld skapad för och omkring honom, går igenom ett liknande helvete av bråk, problem, och annat fanskap, som här beskrivits beträffande mig, och Harry.

(För mera om Harry, och Harrys bror Ismo, fortsätt läsa.)




Och nu plats för tolkning av given gåta, i större detalj, om Du så önskar ta del därav.



Du skall ... SP är i en "GA" (läses som "springa")

Och, vad menas med SP är (r= är) i en (n=en) "GA"?

S = "Ormen i paradiset" = kunskap. Kunskap (om gott och ont) gör mindre paradis, mera jord (som jord är skapad vara).

P = "Vi här ovan" - Vi som denna värld skapar, där människor går. P är en bokstav, som till sin form är en behållare, med ett ben ledande ned till jord (den baslinje P står på).

Så, "P" står i kontakt, med jord.


Detta i motsats till "D", som är en större behållare, utan kontakt med jord. (Ja, i denna bokstavslek, det är så. "D" har inget ben, eller “telefonlinje”, ned till "basen", vår jord. Går det att förstå, om man anstränger sig, använder fantasi, läser detta "som en saga", och utan invändningar? Ja, det gör det.





ELO - Telephone Line (with lyrics)
https://www.youtube.com/watch?v=CVd-n3e7QLo






ELO - Strange Magic (with lyrics)
https://www.youtube.com/watch?v=FzZuvfaip3Y






ELO - Turn to Stone (with lyrics)
https://www.youtube.com/watch?v=ac2uLgEOALo



Ja, så är det. Och, vad skall då all denna märkligt underliga magi via telefonledning, ha till syfte? Som det slumpar (hmmm) sig, så följs ELO video "Telephone Line" på YouTube av "My Sweet Lord", med George Harrison. Ja, George, Harry's son. Men, vad säger då George, Thomas? Vad vill han, med sin sång? "I really wan't to see You, Lord...I really wan't to Feel You, Lord...my sweet Lord...". Och, vad menar egentligen Beatles, med alla sina sånger om "Yellow Submarine", "Magical Mystery Tour", "Sgt. Pepper's Lonely Heart's Clubs Band", med mera, med mera, med mycket mycket mera, och det med både the Beatles, med Neil Diamond - läs här i synnerhet "Cracklin' Rosie" (rosen som efter sin Törnrosasömn, spricker upp), med...? Vad menar ELO med "Mr. Blue Sky"? Vad menar Louis Armstrong, med "Dream a Little Dream"? 


Och vad menar F.R. David, med sin sång "Words"? Vad menar Billy Idol med sin sång "White Wedding"? Och, vad menar Stevie Wonder egentligen med sina sånger från album "Songs in the Key of Life" - "Joy inside my Tears", "Pastime Paradise", "I Just Called to Say I Love You" (från filmen "Woman in Red"), med "Overjoyed" (från album "In Square Circle", vilken titel har att göra med, vad annars, om inte Kaaba. Nej inte Kaaba i Arabien, men det Kaaba vi i denna text beskriver, längre fram i texten), och vad menar Stevie egentligen med sin sång om "Higher Ground"? 

Hmmm... "I Just Called, to Say I Love You", med Stevie sjungande samma ord, som en datorröst liksom läser upp, och från mycket långt bort härifrån? I really wan't to know You, Lord, och så långt borta härifrån jag är, att det var jag, och (nästan inte) bara jag, som just nu dessa orden, skrev.


Och, lära känna mig, det ska vi!
Och det, rätt så ganska snart.


...


Jag (tillbaks till "Lars") kan (gissar jag) nämna rätt så många flera exempel, på sånger med fler än ett budskap, där alla dessa sånger bakom allt annat bär på ett och samma budskap, om än i rätt så många olika versioner, och delar därav.


Vad menar den franske diktaren René Char, med sina ord


"...som kronblad mot en daggvåt, svart sten?"


Ja, dikten skrevs som svar på ELO's text om "Turn to Stone", som också var avsedd förtydliga vår Bibels berättelse om Lot's hustru, vilken kvinna genom att vända sig om, under deras vandring från Sodom och Gomorra, av Gud "förvandlades till saltstod" (en stod av basalt, en form av sten). Så kan nio män av tio berätta om sina kalla fruar som med hjärtan av sten, alla vill inget annat än skilja sig. Varför? Ja, just därför. Det blev antagligen bättre, då.


Vi människor är byggda att lära oss förstå, att för mycken närhet liksom för mycket avstånd, leder till kattastrof. Ja, fråga Din dotter Katta (Kathrin), så får hon väl berätta resten.


Som kronblad mot en daggvåt, svart, sten. Ja, så behandlade vi oss själva, vi som denna jord just nu skapar. Och, stenen grät. Nej, det var inte dagg, den blöta som där fanns. Ty, stenen grät, och stenen dog. Ja, många stenar var vi, som dog. Och, det vi dödade oss själva med, var att behandla våra älskade människor, de som vi själva är, på sätt och vis som här behövdes, för människa att växa.






The Killers - Human.
https://www.youtube.com/watch?v=k4jR9P9YJGo




Close your eyes, 
clear your heart 
Cut the cord 
Are we human or are we dancer? 
My sign is vital, my hands are cold 
And I'm on my knees looking for the answer 
Are we human or are we dancer? 

Pay my respects to grace and virtue 

Send my condolences to good 
Give my regards to soul and romance 
They always did the best they could 
And so long to devotion 
You taught me everything I know 

Wave good bye, wish me well 

You gotta let me go 

Are we human or are we dancer? 

My sign is vital, my hands are cold 
And I'm on my knees looking for the answer 
Are we human or are we dancer?


Ja, så sägs texten lyda. Byt ut "dancer" mot "denser", så blir innebörd av orden korrekt. Ty, de versioner av oss "människor" som oss här skapar, finns i så mycket större täthet (av "vår" (*) närvaro), att vi nästan inte går att jämföra, med stackars arm, ensam människa, byggd att vara "en tanke, i en kropp". Ty, den som mig just nu skapar, mig som detta skriver, är både jag själv (från högre uppifrån, inifrån, eller utifrån), men också "P", vår minsta men också närmaste, del av "skapelsen", där just "mitt" "P", just nu, motsvarar den sammanlagda tankekraften och begåvningen hos ca. 260 000 människor (**), men också väldigt mycket mera, än så. Ty, bakom oss och inom oss, vi har, liksom hela attihopet, om vi så behöver. Ja, både "P", och "D", och "Harry", därtill. Och, dessutom, om vi så behöver, vilket vi ibland sägs göra, ävenså fri tillgång till all vår övriga utomordentliga härlighet, den som normalt vistas utanför den del av oss, som skapar människa.



(*) "vår"; den del, det centrum, av "oss", som är "den" (nej snarare "vi") del av vår skapnad i olika dimensioner, jordar, tillvaro, som ytterst allting skapar. Ja, varför inte kalla "vår" (eller "vi"), för vårt hem. Ja, den del av oss, som är det centrum, varifrån vi alla utgår, stammar. Hinduism har en gudagestaltning kallad "brahman", vilken gestaltning både är närvarande, liksom skönjs bakom Brahma, Shiva, och Vishnu. "Brahman" är den gestaltning, av dem jag kan komma att just nu tänka på, som mera liknar "vår" ("vi"), vårt "hem". Nej, inte gärna "den" eller "de", detta då "vi" ÄR vi, alla vi. Ja, när jag tänker, när jag känner, det är del av "vi", som tänker, känner. Vi är, på detta (kompletta och allt intäckande) vis, att alla vara "samma sak", "en för alla, alla för en".

(**) "P" motsvarade, när vi började skriva dessa blognotater, ca 130 000 människors "kompletta förmåga" (tanke, kropp, och känsla, tal och rörelser, dröm och vakenhet, med mera). "P" har under det vi detta skriver, av någon anledning valt att växa, till sin dubbla storlek. Varför? Tja, det kanske förklaras, längre fram i våra texter. Så är, i alla fall. Och, nu, tillbaks til vår text.



Ja, visst är det "vi", som vid och i detta "P" lever, som skrev just den sången. Och det vi undrar, är varför vi, trots all den klokskap vi har (ja, faktiskt), när vi tvingas döda, misshandla och mörda dem vi skapat har, och dem vi älskar så mycket mera, än någon människa satt till kropp kan någonsin helt förstå; det vi undrar, är varför vi trots all denna klokskap och begåvning, ändå inte annat kan göra, än att själva gå sönder och "dö", av all den död och pina, vi sår på denna (vår), jord.

Och, visst är det "vi", som på samma vis, och riktat till "pappa Lars", skrev sången från lille David, till sin pappa, "Words".






F. R. David - Words
https://www.youtube.com/watch?v=-cJ1eeDzEpk


Jo, visst hoppar texten, och skakar, och har sig. Så känns det, med ADD, Lars. Så känns det, när orden liksom inte, finns. Ja, det gör ont, i Dig, att höra.


Och, det ska det!



Are we human, or are we denser?
We are, love.


And, "die" we do.
Yes, from the pain we give ourselves, when creating "darkness", as in "death".

We are, life, not death.






Guardians of the Galaxy - Livin' Thing (med ELO)

https://www.youtube.com/watch?v=my67goE7jY4


Ja, MERA LIV!


Det är, bland rätt så mycket annat, vad vi ("vi ovan här") menar. Ja, och mera liv! Och, mera liv, mycket mera liv, än så! Ja, och så litet mera, liv!


Mera liv, 
och 
mindre ensamhet.


Men, det finns mycket annat, som vi också menar. Så sjunger min bror Thomas "kompis" Tom Waits (Tom Waits - Thomas som väntar).





Tom Waits - Childrens Story
https://www.youtube.com/watch?v=31x7gVp8QNU


Ja, Tom Waits (han som väntar), sjunger väldigt mycket annat, både klokt och bra. Så sjunger han om "Waltzing Matilda" ("Tom Traubert Blues; Four Sheets to the Wind..."). "Waltzing Matilda" som från början sägs vara en Australiensisk sång, sjungen av ensamma vandrande. Ja, ryggsäcken, Matilda vid namn, ger både sällskap och trygghet, ty där finns allt jag behöver. Ja, Tom som väntar sjunger (på vissa vis liknande vis, liksom på vis vis min vise bror Thomas, han som "tvivlar") också sången "Better off Without a Wife". Tom sjunger om "the Briar and the Rose", liksom om "Cold, Cold Ground". Han sjunger om mycket, Tom, och mycket både klokt och bra. "Better off Without a Wife"? Ja, min bror Thomas kunde väl inte sagt det bättre, själv? och ändå menat, tvärtom! Ty, hjärtat hans, sa annorlunda. Ja, det gjorde det. Och så fick "Lars" just precis nu, litet hjälp från ovan, med vårt nästa val av video, att här placera.






"You Can Never Hold back, Spring".

Tom Waits - Tears of a Clown
https://www.youtube.com/watch?v=7Jgubex2Ejg





Men, vad är nu dessa “behållare”?



Tre “behållare” vi har, i vår bokstavslek. “P” är den minsta, och den som skapar, och står i direkt kontakt med, via "telefon", vår skapelse och jord. Vår minsta behållare “P” skapar, via tele (“avstånd”, ingen på denna jord lär med säkerhet kunna säga, om Gud finns eller ej), skapar “FO”, en helhet med jord som centrum “O” vilken “O” präglas till “F”, vilket “F” förstås längre fram i vår saga. “N” står för “en”, som i “en för alla”, och “alla för en”. Ja, vi skall ha att lära oss det; en för alla och alla för en. Ja, som i individ och grupp. Ja, jämför gärna med min ("LaL", "Lars") FB devis: 



"One of them, and all of them, at it never ends".


Det var vår minsta behållare, det, och den som också är yngst. Vår mellanstora behållare har vi valt kalla för “D”. “D” skrivs som halva “O”, vilket “O” (helhet) just nämndes. “D”, den övre, för människa just nu inte synliga ("tele"), halvan av vår verklighet och helhet, som “P” är liten del, av. Ja, som modell kan beskrivas ett “D”, som har många “P” kopplade till sig (och i sig), och där “D” lustigt nog via “P” skapar den jord, där människa har att genom dödsskuggas dal vandra. Vår största behållare, blir i vår berättelse “Harry”, den behållare som till och i sig, har många “D”, och väldigt många “P” skapade, och kopplade. Behållaren “Harry” får sitt namn av bokstaven “Y”. "Y", som består av en linje, som delar sig i två linjer. Ja, "Y" beskriver grafiskt, utveckling, eller varför inte, “livsträd”.


Men, hur gick detta ihop? Jo, “Harry” kan ju läsas som “har och är, Y”. Så, "Harry" är den grupp, som är centralpunkt, för skapande av människa. Ja, vi skapar andra saker och ting, än människor. Men, det blir en annan saga, det. Harry motsvarar också den gudaskapnad, vilken i Bibel nämnes “Fadern”. Ja, jämför gärna uttryck “Fadern, Sonen och Helige Ande”. Men, varför inte “Modern, Dottern, och Heliga Anda”? Detta då vi till “man” på dessa jordar har lagt egenskaper som mera önskar utveckla, undersöka, gå vidare. Detta medan “kvinna” fått egenskaper av “stanna kvar”, “vårda”, “sköta om”.


Ja, därav uttryck “Fadern”, vilket uttryck berättar att utveckling, på alldeles ovanligt många former av jordar som vi skapar, ställs i centrum, och mycket till och med framför, vårdande.




Ty, vi säger, så här; Vad finns att vårda, där ingenting förändras?

Nå.



Så bygger “Harry” rätt så många “D”, detta via olika delar av “sig och oss, själva” (här ovan samma sak, mig och oss). Detta gör Harry via olika “färger” (aspekter) inom och av oss (sig) själva. En av dessa aspekter, solstrålar (jämför gärna vår mamma Gun-Maris lertavla med solen, som har (just nu) bara tio, solstrålar, eller aspekter), ges här namnet “Thomas”. Ja, som i “Thomas tvivlaren”, den människa som ifrågasätter. Den människa, som fungerar ungefär så, som Rom en gång i tiden, för ca 2700 år sedan, visade oss människor, att man kunde göra. Så blev Roms rike, det största rike, denna jord har sett. Och fungerade gjorde denna (valda) diktatur, i nästan 1000 år (från ca 700 f. Kr. till ca 300 e.Kr., då kejsardömet via arvstvister, gick sönder till två halvor, det Östromerska respektive Västromerska, riket).


...


Så kan nu bättre förstås, varför min son David en gång i tiden, år 2010, hängde upp sin sko på en telefonlinje, och visade mig resultatet. Se bifogat foto (*). Men, varför gjorde han det, då? Det är väl inte heller otydligt? Skon är den del av kroppen, som är i kontakt med jord, detta då vi med hjälp av "S" (ormen, kunskap) lärt oss förstå, att det gör mindre ont i fötterna, att ha skor på sig, när man går omkring på jord.



(*) Fotot skall finnas i min dator, men någon (vem, gissa vilka) har för tillfället avstått från, att skapa just detta foto. Det finns också i min gamla dator, vilken jag inte har tillgång till, just nu. Fotot består av Davids blå gymnastikskor, vilka med skosnören hängts över en telefonledning, 10 meter upp i luften. David och jag samtalade om, hur omöjligt det var, för en människa, att kunna kasta upp ett par skor så högt upp, med resultat att de hänger kvar, med en sko på var sida och skosnörena hängande över telefonlinan 10 meter upp. Nå, jag får väl visa min bror, någon gång, fotot (min gamla dator är sparad). Tyvärr har jag inte, i min nuvarande dator, tillgång till foton tagna i Nykvarn och Södertälje, ca. 200905 – 201105.

Tolkningen av skorna på telefonlinan blev i alla fall, att David inte fanns här, annat än “via telefon”. Ja, ordet “telefon” går som sagt att i vår lilla saga utläsa som “tele” (på avstånd), samt “fon” - “F”, “O”, “N” (=en). 






Nu, dags att tala litet mera, om vad "F" står för. Ja, och "A", och "E", och "O", och...



Vi säger, i vår lek med bokstäver, att människa skall ha att utveckla, i första hand dessa kvaliteter:


1. Klarljus&klokskap – kvaliteter som i denna saga ges blå färg, detta då blå färg är sval till sin kulör, likaså den färg vi givit vår himmel.

Vi ger, i vår “lek”, dessa kvaliteter bokstaven “F”.


2. Liv – gul färg. Ja, färg given av sol, vilket kan passa, då sol ger mycket liv, till jord. Utan sol, kalt och kallt. Ty, ingen grönska då finns, och inga hav att bada i, bara is och mera, is.

Liv får ingen egen bokstav, men får tills vidare nöja sig med att vara den lilla nedre pinnen, på “F”. Och, varför det, då? Detta då på den jord som här är, det finns bara mycket litet, liv, än så länge.


Nej, låt oss ge, i vår bokstavlek, kvaliteten “liv”, bokstaven “A”. Ja, “A”, som i ordning och reda. Ja, och det bara, när "liv" sällskap har, av kloka "F". Så håller vi i vårt livaktiga liv reda på oss själva, via skapande av pyramidala former. Detta gäller både för beslutsfattande, samt också för tänkande. Ja, även konstnär och tonsättare använder pyramidform, för sitt skapande. Först huvudsakligt budskap och form, därefter detaljerna. Ty så är på denna jord, att om liv inte hålls i ordning, inget liv av högre ordning, kan (tillåtas) finnas. Så, "liv i ordning", skrives "A".


3. Känsla (känslighet), och (småningom), kärlek. Känsla är det sinne vi upplever vår värld genom. Tänk själv, om Du löser ett problem, men efter det inte ges någon känslomässig reaktion (upplevelse), av Din framgång. Vad blev då kvar, att leva för? Lösningen av problemet ger i sig inget upplevande (känslomässig reaktion). Så, kvaliteten “känslighet” är absolut avgörande, för liv. Ja, att uppleva blir det samma, som att leva. Utan upplevande, inget liv. Kvaliteter känsla och kärlek, ges i vår “saga” grön (känsla), samt röd (kärlek), färg.


...


Kvaliteter känslighet (känsla), och kärlek, finns på denna jord med i liten till måttlig del, detta till dess vi utvecklat tillräcklig klokskap – förmåga sätta gränser – att av "oss själva", den del av "oss" som skapar jord, den del av "oss" som Bibel kallar “Gud”, Khuran för “Allah”, Hinduism för “Krsna”, Hiduisk bild/avatar av IESU, vilken IESU till del också fanns, hos kristendoms “Jesus” (Isa), i Ramayama för “Rama” och “Hanuman” (människa), i Buddhism för “Buddha”; ja, just den "Buddha" som ännu inte gått på jord, vilket alla de andra här nämnda faktiskt har gjort, även om “Rama” bara gjort det, som folkstam. Ja, "Rama" ses här som grunden till “dravidians”, vår folkstam i södra Indien); att av "oss själva" "ovan här" ges mera av känsla, och småningom, också mera, av kvaliteten kärlek.



Gick det där, att läsa? Korrekt ord- och meningsbyggnad? Hmmm. Ja, det borde gå, att tyda. Om så inte blev fallet, läs gärna meningen igen. Ring mig se'n, om invändningar uppstod. Ja, varför inte använda, vår telefon, också till sådant. 


Nu tillbaks, till viktigare, saker. Ja, som i, kärlek.
Ja, kärlek - ty det är det, vi är!


Vi, är, kärlek!


Nå, varför hänga upp sig, vid “Rama”, som ju ändå är mindre, än “Krishna” (“Krsna”)? Jo, detta då “Rama” står för mera liv, blandat med all klokskapen, än vad Krishna gör. Ja, Krishna har, om Du så funderar över, gått (funnits satt till kropps gestalt och närvaro) på jord. Och, varför han i bilder ges blå färg, kan vi nu förstå. Rama är också blå (klokskap och klarljus), men med mera färg av människa och liv (brun, gul). Så låter vi “Ramakrishna” bli bild av den människa, som tillräckligt lärt sig kontrollera all “ondska”, all självisk drivkraft som säger “jag, och bara jag”; tillräckligt lärt sig begränsa, skärma, kontrollera, dessa kvaliteter vi givit till “liv”, av “jag och jag”, “ta, men inte ge”, “allt Ditt är mitt, men mitt är inte Ditt” (dominansspel).


Så får “Ramakrishna” bli bilden av den människa, som har både “F” (klokskap, tillsammans med litet liv), och “E” - ett “F” med ytterligare en pinne, en pinne som berättar om mera känsla, och småningom, om mera, KÄRLEK.


Tre kvaliteter vi ges. Först klokskap (klarljus) tillsammans med litet liv (”F”), därefter, småningom och bit för bit, “E” (klokskap, liv, och känsla,  samt, också småningom, (mera) kärlek). 
Ja, allt ska ske, och sker, "småningom".









Litet mera lek med bokstäver:




STL – Stig Thomas Larsson.

S= Kunskap, på (om) gott och ont.

T= De tre nedre pinnarna, på det kors Jesus (Isa, Jehashua) en gång lät hänga upp sig.

L= Enhörningen, och ett hörn på Kaaba. När människa besöker Kaaba, vi går runt byggnaden, motsols. Detta gör vi, då Kaaba vägrar röra sig medsols. Ja, effekten kan ju (bildligt) sägas ge “samma sak”, en bild av att människa genomgår utveckling. Utveckling sker medsols (läs medurs), och står utanför människas kontroll. Så, därför borde kanske människa stå stilla, och Kaaba sakta rotera, i centrum?

Ja, nästan så.

Men, vi har byggt våra världar så, att människa till liten del också själv (normalt) kan påverka, sin utveckling. Så, bilden borde vara av en grupp människor, som rör sig moturs kring Kaaba, detta samtidigt som Kaaba rör sig, medurs (medsols).




Men det "Kaaba" vi här i texten mera talar om, och här ovan hänvisar till, är snarare "oss själva ovan här". Ja, vi som kallar oss för Gud, i Bibel, vi som skapar jord och människa.


Varför inte illustrera, med Nykvarns kommunlogotype?




 Se där, i centrum på vårt hjul (illustrerande framåtskridande och utveckling), ett fyrkantigt nav - ett "Kaaba"- med fyra hörn (kvaliteter), vilka hörn i nästa skede av vår utveckling, blivit till åtta (kvaliteter).


Ja, utveckling.


Och så blev “L”, i STL, den bokstav som beskriver ett hörn av Kaaba, enhörningen, och just det hörn av vår utveckling, där vi för tillfället befinner oss. Så, “L”, i STL, berättar om “här på jord, just nu”?

Ja.

“STL”

“S”: Jag har kunskap – jag förstår – hur man här på jord behöver skydda sig, att inte av andra bli nedtrampad, att inte få alla sina tilhörigheter stulna. Jag förstår också, att skjutsa mina barn till fotbollsträning med Hammarby IF. Detta då dom där ges vänner, samvaro och fysisk träning, och allt tillsammans bara bra.

(Om Du så föredrar, läs litet text om “Thomas tvivlaren”.)


“T”: Jag bryr mig om det som händer, här på jord. Himlen får vänta.

“L”: Jag finns, här och nu, på jord.


Och nu, litet kort, tillbaks till vår gåta (som vi, numera, mera och bättre, kan tyda).


"DU SKALL HA ATT SPRINGA NAKEN GENOM STOCKHOLM. HARRY LATVA (*) SKALL SAMTIDIGT HA, ATT SPRINGA NAKEN GENOM HELSINGFORS". 



(*) Latva, om så avseende Harry eller broder Ismo, skrevs sägs det mig, baklänges, liksom. Läs så Latva baklänges, tänk tvärtom, så blir allt mera "rätt". Ja, som det är, och menat var (och fortfarande, är). Harry och Ismo Avtal.






Och vad det avtalet handlar om, det fick Du väl fråga Harry, eller Ismo.



Och nu,en liten “saga i vår saga”, om GE och TA.


https://lal54321.blogspot.se/2014/01/om-ge-och-ta.html


Ja, så vet vi, efter att ha läst den sagan också ännu något litet mera, om varför vi (skämtsamt) säger “springa”, och inte “gå”. Ja, “SP” är i “GA”. Vi som både skapar, och står i direkt kontakt (telefon) med det vi skapar, befinner oss inom (i läge) “GA”. Vi vet också litet mera, efter läsande om "Ge och TA", om korsfästningen av Jesus, och vad den symboliserar.


Och "GA", i vår gåtas ord "sprinGA", kan så tydas, att "P" (som oss skapar), numera mera är i vårdande ordning, än utvecklande (dito). Och, så är det. Och, varför så är, det vet visst också "herr Thomas", solstrålen, "ovan här". 


...


Vänster hand, fastspikad och pekande, åt vänster/väster; vi har att utveckla oss, “västerut”. Jämför “western world”, som står för (på denna jord), högre utvecklad kunskap, mera industri, mera data, mera mera, och framför allt, mera blå färg. Mera kyla, att korrekt kunna bedöma, hur hantera den kunskap vi fått, och vilken vi ännu inte (enligt Lars), ändå tillräckligt kloka är, att rätt bedöma.






Barry McGuire - Eve of Destruction

https://www.youtube.com/watch?v=ntLsElbW9Xo




Höger hand, fastspikad och pekande åt höger/öster; jämför “East of Eden”, och fundera över varför Gud i Bibelns skapelseberättelse, hindrar människa att öster om Eden, vandra (utveckla sig).


Ja, i “Sagan om Ge och TA”, berättas också litet, om bokstaven U, och varför denna bokstavs vänstra sida skrivs tjockare, än gör den högra.


Varför skrevs den så?


Var det för att påminna, om att vänster sida – klokskap och klarljus – har att utvecklas först, och mera, än vad tillåter vi (som skapar alla världar och jordar), “öster om Eden”, vår "högra hand" - att göra.



Ja, det var det.



Så, först klokskap och klarljus, att tillsammans med “litet liv” (den lilla pinnen, i “F”), lära oss hantera vår (kvaliteten livs) vilja, att TA, att stjäla, att alltid vara sig själv närmast, att inte förstå att det ibland mera ger, med samarbete.


Och, senare, när vi så oss lärt att vi fungerar, vi människor, gradvis och bit för bit, och framför allt, mycket långsamt, lära oss mera, om hur “E” ser ut. “E”, där vi som människa ges att bättre lära använda både vänster och höger hand. Ja, bildligt uttryckt.


Och mellan höger och vänster hand, mellan västra och östra sida på vårt “U”, mitt emellan dessa sidor, där växer med tid fram mera liv. Ja, när vi rätt har lärt oss, att hantera, “mera liv”.



Att komma ihåg; “stora G”, som av människa skrivs utifrån och inåt, och "lilla e", som skrivs tvärtom, inifrån och ut. Så blev stora G, i vår saga, symbol för "att se efter hur det går", se inåt mera än utåt, eller med andra ord, "att vårda, bry sig om". Och lilla e, som i matematik satts till symbol för “tillväxt”, blev så samma sak, i våran saga. Och “stora A”, vår pyramid, var visst det sätt på vilket vi lärt oss att hålla ordning, på oss själva och på andra. Ja, och det oavsett om kung eller drottning, oavsett om chef eller arbetare, oavsett om lärare, eller elev. 


Ja, allt enligt “pyramidal ordning”.


Så satte vi “A”, stora A, till symbol för “liv i ordning”.

En pyramid - att ställa saker och ting, och människor, till pyramidal ordning.

Och, det var nog bra, och mest och nästan bara bra, det. Men, naturligtvis, lär vi oss, allteftersom vårt "Kaaba" vrider och vänder på sig, också mera, om mera. 

Mera?

Ja, mera om hur man kan lära sig leva, också utan användande, av alltför höga, pyramider.


...


Nå, varför inte som avslutning tala litet, om också mina initialer, LAL. Mitt första “L” står för “ljus”, som i klarljus, som i klokskap. Mitt “A” står för “liv i ordning”, och mitt andra “L”, står för “kärlek och känsla” (love) - “Light and Love, here and now” . Så blir tolkningen, på “änglaspråk” (engelska).



Och om Du funderar över, "Thomas", varför Du ställer Din fråga till mig, på engelska, Du fick just svaret. Och varför skall jag samtala med, en som talar med 'änglaspråk', ett språk så klokt att jag intet närapå, av detta språk förstår?

Ja, det blir problem (och avsedda), när ängeln bär kropp och bild av min bror Thomas. Varför? Därför, att jag vill undvika såra. 


Varför? Därför, att jag bryr mig om.
Varför ha min mobil påslagen, när den enda som kan ringa mig, på  den plats där jag just nu befinner mig, talar “änglaspråk”? Så frågade jag (bilden av) min dotter Dani. Så ställs och samma fråga, till (bilden av), min bror.




Du har min kärlek,

L


Monday, January 16, 2017

Till min syster, till min dotter


Till min syster, till min dotter.





(Julio Iglesias - El Mar Que Llevo Dentro)


Jag har blivit given, alldeles fantastiskt mycket bra musik, under de senaste åren. Jag blir också given, mycket musik som talar om död, och lika mycket musik som talar om att vi 'ovan här', inte vill gå ned till 'Lars' jord, men ändå vet att vi vill det. Dani säger att jag har bra känsla för musik. Jag tror att det är så. Jag tror också att jag vet, att det är min son David, som del av den grupp av 'oss själva ovan här', som har varit med, som änglagestaltning, och byggt upp den värld och det liv jag fått leva. Nej, inte David, men Davids motsvarighet, på den plats vi oss till människor skapar oss ifrån.

Jag har också blivit visad, en del styrkor, av 'mig'.

Jag är troskyldig, med vilket menas att jag ser människor och den värld jag är placerad till, med ovanligt 'ljusa barnaögon'. Människor är inte, enligt mitt sätt att se på saken, i grunden byggda så att de först och främst vill svika, först och främst vill vilseleda, först och främst vill stjäla eller förnedra. Så som jag ser saken, är människor byggda rätt så mycket som den raka motsatsen, till de nedsmutsande (av oss här ovanifrån) kvaliteter jag här nämner, och som vi till oss själva som människor, lägger.






(Julio Iglesias - Agua Dulce, Agua Sala)


Det finns en stor styrka, i att fungera som jag gör. Den som, liksom min bror Thomas påstås av självbevarelsedrift göra, går in för att, själv liksom sin nedsmutsade omgivning, ta till sig av skiten vi omges av, vinner mycket litet. Det man vinner på att alltid se det så, att alla går in för att svika Dig, lura Dig, bedra Dig och i grunden alltid utan tvekan trampar Dig i ansiktet, på den klättring uppför gödselstack som här påstås finnas, det man vinner på att så se saker, är att man själv blir 'svart', inuti. Och, den svärtan förstör Ditt liv. Den som så låter sig bli nedsmutsad, smutsar också ned sitt eget liv, sin egen verklighet på sådant vis, att också själva ljuset, får alltför mörk färg, att man skall glädje kunna känna.

Att själva ljuset får så mörk färg, att vårt skratt försvinner.






(Julio Iglesias - Latin: Intro - Tres Palabras - Perfidia - Amapola - Noche De Ronda - Quizas, quizas, quizas - Adios - El Manisero)


Att själva ljuset får så mörk färg, att den skönhet vi till och från annars ges att uppleva, inte mera finns. Jag har själv inte givits att på rätt så länge uppleva den plats, eller känsla, där vi så upplever. Men, jag har upplevt det, om än bara då och då. Dagar när Du vaknar med en känsla, av att allt är i balans. Dagar som lever i ett eget skimmer. Dagar där ibland händer smått underbara saker och ting. Dagar som lyfter mig, tvättar mig och mina tankar och sätt att fungera, till ännu större renhet.






(Julio Iglesias - A Media Luz)


Små saker som inträffar, också präglade av ljus. Någon som hjälper Dig utan att bli ombedd, och nästan ännu hellre någon Du aldrig träffat, någon Du inte känner. Någon som utsätter Dig för ett skämt, som lyfter Dig. Nej, inte sätt att skämta som förminskar, för sådana har vi också rätt så gott om. Så har jag blivit visad, att jag går undan, från svinaktiga beteenden.  Mäniskor som alltför gärna, alltför ofta gapar eller skriker, på varandra.






 (Julio Iglesias - La Carretera)


Människor, som tappat eller aldrig fått bli givna, det ljus i min blick som ger mig att kunna överleva. Det ljus i min blick, som ger mig själva viljan, att så göra. för, vem vill leva som  spyfluga eller mask, krälande på och i en gödselstack? Var finns sådan kvalitet i just den stanken som ger  mig viljan, värdet att se den helvetesvandring vi här tillsammans genomför, som annat än absolut ingenting, att ha.

Jag lyssnar när jag skriver detta, till Julio Iglesias. Ja, Julio med kyrkan. Har Julio funnits, i någon verklig värld, ja Julio Iglesias? Nej, jag tror inte att Julio Iglesias ännu finns. Jag tror, att Julio Iglesias är en av rätt så många gestaltningar, skapade av den grupp av oss härovan, vilken David för mig är bilden av. Nej, inte David som människa, men 'David ovan här'.






(Julio Iglesias - Cantando a Francia: Que Reste-T-Il de Nos Amours/La Vie en Rose/La Mer (spår 1.6, ca 15 min. från början av Julio's show.))


Ja, någon har kommit på den ljusa idén, 'ovan här', att ge mig (Lars) ett ovanligt stort helvete, och det på väldigt många olika små och större vis. Det jag blir given, är så mycket av det som drar oss ned under ytan, där vi börjar lyfta in mer och mera död, inom oss själva, att jag finns under inte bara månader, men snarare åratal, rätt så många åratal, av tillvaro under ytan, där inget ljus lever. Ja, under den yta vi kan kalla "liv värt att leva". Men, förr eller senare jag ges att komma upp till ytan igen, och ta ett andetag, av friskare luft.






(Julio Iglesias - Adios, Pampa Mia)


Ja, i det liv jag levt, blivit av oss härovan given, sådana andetag har blivit mer och mera sällsynta, alltmedan livet har gått. Så sällsynta, att det sägs mig, att nästan alla andra människor blir givna, aldeles ofantligt många fler chanser till andetag av friskare luft, än jag blivit given. Men, är det så? När man lyft in inom sig, det mörker som berättar för mig att jag det behöver, för att inte bli uppäten, av alla de själviska, giriga och lögnaktiga människor, som vi alla med sådana glasögon påtagna, förstår att vi måste skydda oss emot. När så man låtit sig göra, man inte längre känner, doften av frisk luft.






(Julio Iglesias - La Empalizada)


Julio Iglesias, ja. En smörsångare som förser sig. En svettig, slemmig figur, som med röst, som fylld av förälskelse och kvällar av förförelse,  befriar mig från de fattiga slantar jag har liggande i fickan, och det är bara till tack av att jag så noggrant bevakar just den fickan, som sådant inte tillåts ske. Ja, skydda mig från alla världens 'Julios', mitt mörker, och från alla oss andra, som inte blivit givna den rösten, men på andra sätt och många vis, vill alltid och hela tiden ta mera och mera från mig, av min plats på gödselstacken.






(Julio Iglesias - Cantando a Latinoamerica: La Flor de La Canela/Moliendo Cafe/Recuerdos (spår 2.6 på CD'n, en timme in på showen (1:00,19).))


Men, när jag lyssnar till Julio, han berättar någonting annat, för mig. Han berättar, att han sjunger för att han tycker om det. Han sjunger, och hans uppträdande fylls också av andra 'ljus', han givits. Ja, av 'oss härovan'. Ja, vi som skapade just Julio, som aldrig har funnits. För, vem kan väl tänka sig att den äkthet, den exakthet i känsla, som också till Julios röst och sätt att till och från fungera, blivit lagd, är annat än resultat av systematiskt genomtänkt vilja att förse sig, ännu mera, av det vi andra blivt givna alldeles för litet av.

Ja, pengar.






(Julio Iglesias - Ou Est Passee Ma Boheme "Quiéreme Mucho" (Cantado por La Niña Vanessa) (spår 2.5 på CD'n, en timme in på showen (58:39,39).))


Här tar svinet Julio med kyrkan stora tag. När hans egen röst inte räcker till, används 'grundtekniken' - den teknik som alltid fungerar, att föra alla mödrar som blivit alldeles för litet förförda och den teknik som lika ofta fungerar, att förföra alla blivande mödrar, som ännu inte givit sin säng till tillräckligt många 'system av ister och flott'. Ja, 'grundtekniken' av att genom att låna ett lämpligt och sött litet barn, ta mig in i min systers trosor. Ja, som 'Don Juan' eller 'Casanova'. 'Casanova', vilkens namn betyder 'vårt hus', eller 'nytt hus', eller 'ny plats'.






(Julio Iglesias - Can't Help Falling in Love)


Och hur ser Casanovas hus ut, för den kvinna som Dit blir bjuden, och accepterar att där besöka? Tar Casanova ifrån henne, allt hon har av heder och värdighet, eller ger han kanske henne, att fortsätta sitt liv, med ännu mera av just detsamma? Det har någon gång hänt mig, att jag träffat en kvinna, som liksom 'ramlar in i mig'. Ja, jag blir liksom att 'falla in i henne'. Det finns bara hon. Och här uppstår, för både mig och henne, ett val. Valet att tillsammans besöka 'Casanovas' hus, liksom valet att i stället avstå. Och det jag då känt, är att 'valet att avstå', samtidigt är mitt val att göra henne och mig själv, till mindre än vi är. Mitt val, att inte ta henne till sängs, blir inte ett val av 'ridderlig klokskap' eller 'vishet präglad av större insikt', men snarare den ovishet som ligger i att inte inse, att jag genom att så göra, förminskar både henne och mig själv.






(Julio Iglesias - Extraños Nada Mas (Strangers in the Night))


Ja, så underligt ser jag på saken. Den 'plats' vi tillsammans kan besöka, den platsen av romantik och förälskelse, den plats där själva luften också vibrerar i ett absolut annorlunda ljus, den platsen vill jag inte ge henne.

Men, det vill jag.






(Julio Iglesias - Corazon De Papel)

.

Och, det kanske också Julia, vill.






(Julio Iglesias - Des femmes sur le toit du monde)

.

Ja, det kanske 'hon' också, vill.






(Julio Iglesias - Candilejas (Limelight))


.




(Julio Iglesias - Abrazame)

.





(Julio Iglesias - Vida)

.




(Julio Iglesias - The Most Beautiful Girl)

.





(Julio Iglesias - Smoke Gets In Your Eyes)


Nej, det är inte hela världen. 
Men, rätt så mycket.


Thank You.

L

p.s. Varför all engelska, på slutet? Heter det inte 'tack så mycket', på svenska? Jo, det gör det. Men, jag är inte säker på, hur mycket jag egentligen har att tacka för. Så, varför inte 'gå (bara) halva vägen'? Varför inte hålla tacket ifrån mig, men ändå 'ha det'? Varför inte, 'Thank You'.  d.s.