Paris och 'Show en Privée' vid sidan om Champs Elysées.

'Étoile Rosé - en skola för barn av rosens törne', eller
'Fåret med kärlekssköldens öden och äventyr'...


Det var i juli 2008. Jag hade föreslagit mina 2 barn att vi skulle åka på semester. Det stod "jag har inga ideer men hitta för all del på  något kul" på lappen över de resmål jag föreslog dem. Ett par dagar senare kom David tillbaka med förslag. Rom, Venedig, Paris. Paris fick det bli! Rom, Venedig och en väldig massa andra platser fick tills vidare stå kvar på listan över platser att besöka.

Vi tillbringade 4 dagar i Paris, en vistelse som kan beskrivas som 'ansträngande', där vi avverkade alla Paris större turistmål på mindre än halva den tid som sunt förnuft anger att det behövs; dagsturen till Versailles, besöket på Louvren, Champ's Elysees, Eiffeltornet, Triumfbågen, Saint Sulpice, sedan shopping i Quartier Latin, Notre Dame som fastnade på 300 foton, många av dem komplett med de duvor Dani ville besöka, därefter promenad genom Montmartre upp till Sacre Coeur där det var nästan tomt på folk och varifrån bilder som senare givits mig av Gud visar en utsikt framför kyrkan och trappan upp till densamma vilken oftast är full av turister, främmande på platsen som liksom vi passerar uppför trappstegen till det heligaste hjärta Paris äger, vilket hjärta med stora banderoller när vi besökte talade om att påven skulle komma och hälsa på stället några dagar senare och där vi för övrigt också passade på att mot Sacre Coeurs regler ta några foton av Kristusgestalten som är målad i taket på kyrkan där beklagligtvis vår kameras blixtar alltför påtagliga blev så prövande för ställets vakter att vi minuter senare blir bryskt utvisade från kyrkan och där våra lika bryskt framförda protester mot detta övergrepp på vår personliga frihet ledde till att vakterna på platsen fann det för bäst att kalla på "polis, polis, nej flera!" och där de många poliser som därpå anlände jagade oss från platsen, vilken vi fann det klokt lämna i raskt släntrande takt utför backen ned genom staden, förbi Moulin Rouge och vidare söderut, för att därefter med viss trötthet i benen ta tunnelbanan tillbaks till hotellet i närheten av Marcel Sembat. 

Ja, det var Paris på 4 dagar och dessutom ett försök att liksom Joyce gör i 'Ulysses', uttrycka ett förlopp utan att sätta punkt. Den 'inre monolog' Joyce återgav kan illustreras med meningsbyggnad utan punktuering, för så fungerar tanken. Och så fungerar också Gud, likt en 'tanke'. 

En tanke som aldrig sätter punkt.

Hur lång tid tog det då Joyce av skrivande, funderande och planerande att åstadkomma 'Ulysses', vilken över 265 000 ord lång och användande mer än 30000 olika ord och uttryck och med en form som påminner om Homeros 'Odyssén' placerades i begynnelse av Irländskt och Européiskt 1900-tal. Ett kapitel per år och 18 år tog den i alla fall, sägs det, att färdigställa.

Och hur lång tid har det tagit oss att med Guds och James Joyce's hjälp 'skriva' vårt epos, den Odyssee där vi skulle lära oss att likt argonauter söka vårt gyllene skinn? En 'resa' över 182000 år det blev, räknat i den tid som i dag här finns. Räknat i löpande tid, som till ljus kopplad är, tog det väl snarare 1500 miljoner år, ungefär. Och kapitlen blev ganska så många. 5 böcker lång blev den boken, där varje bok gavs 5 delar. Och i varje del fanns kapitel på kapitel, av vilka en del i kapitäler skulle skriva, att ingen människa längre ensam ville bliva, ej heller slaktad, 'ringaktad', eller lämnad frysa i kallt och
vintrigt lands snödriva.

'Café des Flores' på Boulevard Saint Germain var under första hälft av 1900-tal en samlingsplats för Paris författare och konstnärer. Ja, caféet finns där fortfarande, komplett med art deco-inredning och mycket väl tilltagna priser. Så höga priser att Paris intellektuella i dag besöker andra platser än blommornas café för att träffa likasinnade och via dialog ges och ge, inspiration. 

Centrala Paris med Eiffeltornet.

Louvren med den övre halvan av pyramiden, som på många sätt, 
men inte alla, är den nedre.

Versailles - Napoleons middagsbord. Pompa och ståt här firade despot 
som hjälpte oss förstå, var kärleks blommor inte spirade.

Det var i nordöstra Paris vi befann oss, med en begravningsplats 
- Cimetiére du Pere Lachaise -bredvid. Här ligger en stor del av våra 
mest kända författare, filosofer och konstnärer, begravda.
http://www.pere-lachaise.com/perelachaise.php?lang=

Så skall från Paris liksom Stockholm, Nykvarn och Bordeaux, 
från 'Earnest' liksom pärlan 'Margaux', andra sånger ljuda!
Att till nya danser bjuda, som får jord och hjord att sjuda.
Här blandas skall nu Benjamin med Juda och 
laxen, den skall leka glatt med ruda.

'Sacre Couer', med trappan upp fylld av besökande.

'Moulin Rouge' är roligare nattetid, säger Gud.

'Notre Dame', 'vår dam', i gotisk praktkostym.

Elohim har placerat sina lås på bron utanför 'Notre Dame' liksom på andra broar 
och så skämtsamt bokat plats, i väntan på den 'regnbågs bro' som skall 
människa flytta, till en jord med mera färg!

Duvor och pelare av träd, liknande den plats vi satte oss vid, 
utanför Notre Dame.





'Point zero', Paris mittpunkt, utanför Notre Dame, med en 'sol' som
med åtta 'strålar' (delar, aspekter av Gud) ger liv till vår skapelseakts fyra 
olika 'skeenden'. Mot bakgrund av en mörkare cirkel, illustrerande den plats 
där vi lever, vår jord, finns placerad ett kors, eller 4 vektorer. Det liksidiga korset 
illustrerar önskan att utveckla universum, vår värld, i alla riktningar på likartat 
sätt. Det kors som har en längre vektor 'söderut', illustrerar på samma sätt 
en önskan att fokusera kraft på utvecklande av den del av tillvaron 
som är 'längst ned', vår fysiska existens.

Ett kors med längre 'sidoarmar' skulle vara att visa en skaparakt, 
där vi änskar utveckla oss själva åt 'vänster' (klarljus, klokskap) eller höger 
(kärlek, känsla). Så skulle man, om figuren på bilden var avsedd att fokusera 
på denna aspekt, för tillfället se en värld som, likt ett ägg var betydligt 
längre i höger vektor och avsevärt kortare i vänster sida. Detta 
då vi just nu är på väg att inträda i 'kärlekens tid'. 

Så avser centralsolen med de fyra sektorerna av 
vår skapelseakt i stället illustrera 'skeenden'. Vår skapare, fadern, 'födde' 
sig så två 'söner'. Dessa arbetar i var sin del av skapelsen, och på likartat sätt.
När den ena halvan 'andas ut' (skapar, manifesterar), andas den andra halvan 
in (tänker utan att manifestera). Varför på sådant vis göra? Denna väg att fungera 
anses av Gud effektiv. Så har vi placerat in de båda halvcirklar, som i bilden ovan 
delas av korsets mittre pelare 'norrut' (utanför fysisk skapnad) och söderut 
(inom fysisk skapnad). Nej, vänster halva eller 'son' är inte mer inriktad 
på klarljus än höger halva. Ett diagram i två dimensioner begränsar. 
Så skulle man kunna tänka sig att vår jord på bilden är vriden i 
'sidled', där den ena sonen skapar ena halvan och den 
andre den andra halvan. Ja, det är bättre!

Den vågräta linjen i mitten av cirkeln delar så in 'sönernas'
arbete i två halvor. När den ene kommit fram till 'mitten', är halva 
skapelsearbetet - vårt aktuella långtidsprojekt - genomfört. Och när en 
son kommit fram till 'hälften', har också den andre gjort det. Så fungerar 
skapelsen. Så fungerar Gud. Vår jord har så kommit fram till 'halva 
jobbet gjort' just nu. Ja, just precis när detta skrevs. Det var också 
precis och endast därför det blev skrivet just här, just nu. Vi är 
halvvägs genom vår skapelseakt. Detta är att fira. Och firas 
ska det! Mera om vad 'halvvägs genom skapelseakten' 
innebär, skall av oss alla komma att upplevas.

...

(Den som inte riktigt förstod och fortfarande inte inser att vår 
tillvaro sig förhåller på sätt som ovan beskrivs, betänk att Gud 
tillbringat ganska lång tid med att bygga det som där tecknades. 
Så kommer alla på denna jord att inom kort förstå det som här 
skrevs, men också mera. Profeters tid må vara förbi, men, 
och här skall alla så bli varse; underverkens
tid, den skall just till att börja!)




'Saint Chapelle', i närheten av 'Notre Dame'.

Kaffet som aldrig hann drickas, varken på 'Café des Flores' eller 'Café des Phares'.
Ligger 'Café des Phares' vid 'Eiffeltornet'? Nej, svarar Gud. Men det skulle det
inte heller göra. För 'Café des Phares' finns, men fyren vid 
Eiffels torn den lyser inte, ännu. 

Men det skall den mycket snart göra och så
också kalla andra fyrar till 'start'! 

Amor och Psyche; Venus uppdrar, avundsjuk på människoflickan Psyche åt sonen Amor att 

när Psyche sover, med en av sina kärlekspilar träffa Psyches hjärta. Venus skall då framför 

Psyche ställa någon fruktansvärt ful varelse, i vilken flickan hopplöst är att förälska sig. Tyvärr 

råkar Amor när han står och siktar på Psyche i stället skrapa sig själv med sina pilar och blir 

så hopplöst förälskad i flickan. Glömmer så Amor i vild förälskelse helt bort att med sina 

kärlekspilar beskjuta människors på denna jord, hjärtan? Åtminstone siktade han väl sämre, 

för där kärlek skulle vara, blev fysisk åtrå och förälskelse, vilka varade en vecka eller 

ett år, men inte mera. 

Så ställde Venus avundsjuka på Psyches skönhet till det, sägs det. ((; 

Venus av Milo - varför saknar hon armar, samt vänster fot? 

...


Platser vi inte besökte i Paris, men vilka kommer att 
besökas under fortsättningen på Pip-Larssons resa genom 
universum i sällskap av dem som kallades för Ringstedt 
och många flera.

'Place Vendome' med 'Ritz' hotel.

Den 44 meter höga kolonnen vid Place Vendome, efter original från den Trajanska 

kolumnen i Rom, restes på order av Napoleon för att fira segern vid Austerlitz 1805. 

Kolumnen reser sig som alla kolonner likt pipan på en haubits mot skyn. Men där dessa 

pipor med tordön genom många långa tider låtits mullra skall annan stämma sjunga 

och mera lika den av Pan's och Krishnas flöjt. Och kolonner kan ju vara

vackra, ändå? Varför inte med en blomvas eller två uppå, i stället för

en bild av erövrande tyranns ego? 

'Ritz Champagne', vad är det för någonting? Så blandar vi, för att hjälpa oss hitta vägen 
hem europeisk calvados från frankers rike med amerikansk 'apple of my eye' juice. Lägg 
därefter i litet muslimsk arabisk mynta och blanda sen allt med rosa champagne. Ja, 
rosa champagne från 'ovan'. Men inte av 'ovan', för det är jag inte!

Tja, så det var tänkt.

Stora Operan, Paris.

Entrétrappan vid Stora Operan.

Interiör, Operan.

Interiör, Operan.





 Operans tak med målningar av Marc Chagall.

Föreställningen kan börja...

Nej, det blir inte någon fantom i huvudrollen denna gång!
Och inte heller någon 'Holy Ghost'. För jag skall
härefter bli synlig och det överallt.

Låt 'underverk' blandas med 'öververk'. Låt det 
och göras utan 'träningsvärk'.

Men gärna gala, glädje, vackra människor och med luften bubblande 
i skön och vild champagne-yra!

Så skall ej längre näktergalen i ensamhet sjunga 

'nattlig' sång. För där denna människa så låtits vandra

i kyla och mörker genom dödsskuggas dal blir nu i stället 

ljus och sedan mera ljus och litet till. Ett rosa ljus där vitt 

ljus som i 'helighet från ovan' blandas med det röda, som 

här fick stå för kärleks färg och liv i fysisk skapnad.

Men - vad gör Peter Jöback på Stora Operan i Paris? Deltog han inte i föreställningen av 
'Fantomen' i London? Jo, så sägs det visst att han gjorde. Skall så också Peter, liksom 
många andra röster sjunga, om en ljusan tid av rosor fylld med liv och mera 
känsla, kärlek? Ja, så sägs Peter och många andra vilja göra!  





Föreställningen kan börja och varför inte i form av 'flaskpost'? 
En föreställning passande för den plats på vilken Lars placerats. 
En 'öde ö' i form av stenig kulle 'övergiven' av alla.



Introduktion till första akten...

Den jord på vilken vi går omkring hade i Egypten länge en anck som symbol för hur vi 
- människa - utvecklades. Korset har 4 riktningar; uppåt, nedåt, till höger och till vänster. 
Ancken har i stället för vektor uppåt en ögla. Så skall människa efter det den 'dör' och lämnar 
sin gamla kropp, på färden uppåt (mot himlen) stanna upp och vända ned igen. Så har 
också människa i denna 'värld' i själavandring gjort genom 5 olika, 
på varandra följande, jordar. 





'Étoile Rose' - en skola för barn av rosens törne eller 
'Fåret med kärlekssköldens öden och äventyr'.





Så skulle det törne som vid Kristus och denna människas
panna fästes, genom mången lång tid av kyla, mord, svek
och stöld så kunskap ge att korset vi alla fästes vid, ej
längre skall uttrycka ond bråd död.




Första Akten.

Man med kärlekssköld söker kvinna, 
för varaktigt förhållande.

Av de tvenne blev ett par!






Kvinna börjar med 'moppity' fara. Med känsla 
för att hålla rent lyssnar hon ej längre 
till näktergals sång.

Så fick kvinna - hos Lars som hos Gud - stå för hem och 
härd, vid hjord och jord och trygghet fäst. 
'Borta bra men hemma bäst'.

För, det är 'vår jord' det handlar om. Vår
jord, men också vårt hem.  

Och man han ställdes undan i 'hörn', i väntan på bättre tider. 
Två barn hann det bli som liksom far och mor i ödets bok var 
skrivna, att efter 2000 år av törne hjälpa till att lära 
andra sånger sjunga.

Giftermål, en resa genom lyx och överflöd av förälskad kärlek blir till ensamhet

där klarljus - klokskap - insikt har, att tvåsamhet här var en form som 

sällan hållbar kärlek bar.

  

För vårt får, smutsat av krig i äktenskap och på västfront där mycket litet 
nytt fanns att se annat än split och död och mera död, nu tändes ett ljus. 
"Inget mera krig och inget mera dödande av människa skall här vara, 
oavsett om så på två, fyra, eller sex, ben!

Och ingen skall ej heller längre lämnas att ensam stå,

i hörn eller skamvrå, ej halt eller lytt. Ej eller

den som brukade sättas på Skå."

En grupp av fem det skulle bli, som vid denna tid befann sig i Kapernaum. Och alla 
var till färgen röda, likt hjärta och blod färgade till kärlek och liv. Två barn 
där var, se'n två 'M' och med en Per eller Peter intill. Och dessa var 
några av dem som  skulle i skolan hjälpa till, att få 
ordning i klassen och mera därtill.

Och korken på flaskan var märkt med ett 'Y', 
att visa människa till en ny verklighet.
En väg som sig delar i tvenne spår,
där båda till bättre framtid går.
För, lik en ros utsprungen skär
en tid av guld oss väntar, där.

...


Första akten, epilog.

Louis Roederer Cristal - Gud vill här passa på och
nämna för Lars att Cristal är en bra Champagne. Det
är bland den bästa champagne som finns, Lars, men, vi får
nog tyvärr leta vidare för att finna den rosa champagne 
jag ser som bättre lämpad att fira den utveckling 
och kärlek till vilken jag  vill komma
att välkomna min familj!


* *
*

(c) copyright until further notice.

Vi-översitteri.

Ord som blir döda, eller ord som faller platt till marken när de fästs på papper? Nej, inga sådana ord, för dem ville ingen läsa. Så, vi letar efter ord som engagerar, skapar, upprör och förgyller. Ord i fantastiska tirader. Ordparader prunkande i rader på rader. Ord som slår upp i tankekaskader. Men, gärna utan marsch och pukor och trumpeter. Uniformen fick så också stanna hemma. 

Det är svårt att gå i takt och samtidigt va' kreativ.

Och det är alldeles exakt hmmhmm svårt och litet till, att skriva, så! Kreativt, fängslande och roligt! Varför? Därför att inspiration inte finns på burk. Jag brukade säga att jag inte behöver amfetamin. Jag är tillräckligt centralstimulerad, ändå. Men inte tillräckligt för att ord ska flöda som de ska för att det ska bli tillräckligt mycket, tillräckligt bra.

Kreativitet på burk? Ja, det finns. Det är bara att supa ned sig eller börja använda centralstimulerande medel, eller varför inte en kombination? Många använder och har använt denna 'portal' för att skrivandet ska 'lossna', eller för att kunna gå upp på scen. För att bli nästan så stora som de egentligen är. Och många av dem fick också av sådant bli skadade och därefter dö, och det ofta tidigt. 

Men, vem vill leva längre än till det man börjar bli gammal? Vem vill se den egna kroppen bli till skrynklat papper och den varelse man är krympa, bli liten och rädd? Var finns vinsten i att lära sig bli liten, gammal och svag?

Vem vill se sig själv be om hjälp för sin egen skull?

Älskade lilla starka, svaga människa.

Vad är det som gör att vi när vi flockas i grupp så ofta likt en vargflock börjar hugga och slå på andra, men bara de som uppfattas som mindre och svagare än oss själva? Vem är det som med lämpor och belöning vill lära Dig att Du är mindre än oss?

Vem är det som vill lära Dig att Du är mindre än Dig själv?


Och nu, en vers till 'Malcolm'.



Vi-översitteri.

Det var en ung man vid namn Malcolm
ganska så skild från namnen med X:et bakpå.
För där X var rabid, livsfarlig och anti- det mesta
och gissar jag utan byråkratiska regler,
staplade Malcolm i stället hinder på hög
och byggde omkring 'oss' pyramider.
Pyramider byggde Malcolm omkring 'oss'.
'Oss', vi som är litet ovanpå, litet vänligare, bättre,
men som pedagogogiskt lärt oss aldrig sådant säga högt.
Jag är frifräsare jag och Du är volontär,
jag är speciell och Du är funktionär
och så länge Du beter Dig och gör som 'vi' säger,
får Du gärna hos 'oss' stanna kvar, tänkte Malcolm.

Men glöm ej att först fylla i ett formulär
sade Malcolm. Och gör det gärna tyst.

För Malcolm tyckte om att säga 'vi'.
Det är något speciellt med 'vi', tyckte Malcolm.
För 'vi' ger styrka, makt och mod,
där 'jag' är ett bräda som sviktar.
Utvalda människor i vi-grupp vill upp
de synes nästan njuta, när de schäsen ger än ett formulär.
Schäsen? Ja, om Du är snäll får Du åka mé,  
men i schäsen bakpå. 
Och nu har jag tyvärr inte mer tid med Dig, sa 
Malcolm och stoppade ned huvudet i datorn igen.

Men glöm inte att först fylla i ett formulär,
hoppa sen baklänges med sidoskruv i bålen,
vänd Dig därefter helt om, gå motsols tre varv. 
Byt sedan skjorta, sätt den nya bakfram och
ut-och-in. 

Så ska vi sedan talas vid, om hur vi ska kunna 
hjälpa Dig, sade Malcolm.

Formulär? Om vadå?
Först inget svar och sedan ingenting
och sedan en harang om hur upptagen han var.
Ja, ja, välj här själv sa se'n Malcolm till sist
och visade på en radda med papper,
som ställts upp vid väggen att fylla i,
för den som ville lära sig bli kreativ.
Och se'n försvann Malcolm tillbaks in i sin dator.
Och när huvudet på Malcolm tittade ned
så fanns ej längre tid, för varken volontär eller funktionär,
eller annan som stod lågt i Malcolms vi-pyramidchimär.


(Tack, Malcolm, som gav oss irritation tillräcklig, att 
snida denna vers!)

Och hur ska vi nu kunna hjälpa Dig? sade Malcolm.
Formulären står till höger om vänster och litet
nedanför och på raden därunder står i liten text 
skrivet att ingen tog ansvar för det som här skrevs, 
utom 'vi'.

Vika vi? 
Ja, det skulle så möjligt vara 'dom'. 
Vilka dom? 
Dom därborta, som just runt kröken försvann.  

Vi och dom? Nej, bara dom.

(c) copyright until further notice.

Flockledarskap i förändring.

Fascist, översittare, chauvinist och därtill ett svin? Är det jag? Nej, jag är inte vän av fascister och resten av harangen passar tror jag ännu bättre på de som så anstränger sig. Så gick jag i stället steg jag själv valde och gärna efter en stig som mera sällan valdes av andra. 

Det är så jag blev byggd. 

Men inte till hela delen. Det är också en glädje att kunna spegla sig i andra. Det är en glädje att få ett bra svar på en lika bra fråga. Det är kul att 'bli igenkänd'. Och det känns bra att känna en hjälpande hand, när man fallit. 

Vi är både grupp och unik varelse. Känn igen Dig själv.

Kram!



Flockledarskap i förändring.


Med kroppen stark som björken 
och uppsyn glad, nej aldrig murken.
Runt omkring mig alltid kul, för jag tar initiativ. 
Jag är aldrig plump och ful, men jag hittar motiv
att nypas, bara litet, men så det känns och inte glöms,
att det ofta bättre är att simma med- än motströms.

Och varför glömde Du mig, när Dig själv Du alltid såg?

Vad tycks väl om en sådan som får saker igång,
en formstark man som tar allt med frejdig sång.
Men som ej heller glömmer att ego kränga,
runt halsen på sitt team, uppror att i linda stänga.
Och laget så ibland funderade, sen frågade; 
varför piskade Du mig, när Dig själv Du inte plågade? 

Och varför glömde Du mig, när för Dig själv Du fyllde tråg?

Vad hände så när chefen tröttna och försvann?
Skulle här bli tyst och stilla, som på öde tom savann?
Vem passar bäst i kejsares nya kläder och guldsked?
Skall så en ny karl träda fram med axel så bred, 
att andra förvisas gå lätt på sned med krum, 
detta för en chans att rymmas, i samma rum.

Och varför glömde Du mig, när Dig själv Du kom ihåg?

Nej nu skall väl kvinna äntligt få visa
att hon inte bara är Sluggos lilla Lisa.
Mandom, mod och morske män mot vägg hon ställer,
nu fick här vara slut på sturska furor som varandra fäller!
Sa hon som när hon gick på stan mäns blickar fick att vända,
sattes så på fåfäng maktkamp, en lämpligt formskön ända.

Skulle så hönan bli tupp på våran gård?

Och herren på täppan tillrådas gå i vård.
Nej, fel om fel fanns var ej han och inte heller hon,
för det var jag som så såg till att alla slogs om tron.
Jag blir och den som till denna jord ska ge ny fason;
alla tillsammans och var för sig i unison emancipation.


Ja, så fick det bli, tyckte vi, men också dom! Vilka dom? 
Dom 'uppepå', så klart!

(c) copyright until further notice.

Om geten Mats och sexfotingen från Andromedas äventyr i Södertälje.

Då barns håg för berättande lockas av fantasi, glädje, äventyr
bifogas här nedan ett kortare utdrag ur en verklig, nästan sann berättelse
med Södertälje som bakgrund.

Det var en gång en liten stad i mellersta Sverige. Staden var fattig, och
ville bli rik. Så, man bjöd in alla de som tidigare bott i Irak, Syrien, och
andra länder att där bosätta sig.

Detta då kulturblandning alltid är bra, då barn trivs bäst tillsammans, men
också då man av stat fick pengar därför. Men vad så göra, skrek kommunalråd
röd i håg, när arbetslöshetstalen växte, de lediga rummen krympte, och allt
bara var mindre kul att deltaga i. Varför inte öppna dörrarna till våra tomma
hus uppe på Berget, trumpetade så entusiastisk get, från orkesterdiket.

Orkesterdiket?

Ja, geten hade satt i sig en morot för mycket vid kommunens middag för
överviktiga husdjur, och fann sig därmed tvungen motionera. Och motionera,
det gjorde man ju bäst hos kommunen. Varför inte från orkesterdiket på Trombon?

Eller var det kanske bara regering, som bra fick vara på motion?

Så är det i alla fall inte en get, viskade avmagrade Nasse missnöjt. Idén
med vegetariska måltider för Södertäljes grisar tyckte Nasse var riktigt
dålig. Visst är det väl bra med potatisskal, jollrade Nasse, numera litet
gladare. 

Men, allt det gröna som i magen skulle va', 

det fastnade i kontrollen den ekologiska', 

och det va' inte bra,
för grisar ska nog ha'
åtminstone fem skivor bröd och två fiskar varma varje da',
allt för att mage bättre må ska.

Och geten i orkesterdiket på Trombon så brummade belåtet, att liten prins 

han var och att han också liksom alla i den stad som Södertälje kom att 

kallas, kom från vintrigt ställe upp i skyn. Där uppe fanns det alltid mycket 

gott om plats, men kallt där var, så kallt att ingen ville ta sin Mats ur skolan,
ens i trånga Södertälje. 

Men mera välljud blev i skällan, när geten Mats skrev på plakat, att tomma 

husen på Berget numera var ockuperade och det av av en 'fientlig' stat.

Mats, som tröttnat på att stå och frysa i backen på Torekäll, hade så
beslutat sig för att skaffa dem alla annat tjäll. Så tog väl glade Mats sina
getkompisar av 'stat' - den under senhösten kyliga grässlänt dit getter
blivit förvisade - och in på Café Bellevue steg. Och ingen sa' nåt, för
ingen det märkte, annat än getterna som vid Bellevues bord hade satt
sig.

Mats startade se'n snabbt en kurs i 'organisk matlagning för hungriga
getter och andra djur med fasoner' och snart var biffen klar. Nej, inte
biffen, för biff blev det inte. Men klart det blev och dukat likaså, för
Nasse hade under tiden gått en kommunal omskolningskurs för
arbetslösa husdjur och där lärt sig att vackert duka och servera.

Och vad som hände se'n, det vet väl inte jag, men varför inte fråga
oss, som på Berättarministerium har lärt att så berätta riktigt bra.
Vad hände väl när Nasse upptäckte att geten Mats spelat honom
ett spratt och i Nasses kvart illustigt gömt, en kärlekskrank katt?

Och vad blev resultatet av besök från sexbent rymdfarare från
Andromeda, som tittat in till getgänget och så blev gla' att se att 

nöjda djur där va'. Så gla att han snubblade ned på sta' - ja, det är 

inte alltid så lätt att hålla ordning på sex ben som vill röra sig i 

otakt - och där sa till kaninerna som svalt i Kattsvansens buskar 

(Ja, Kattsvansen finns i Södertälje, kolla själv! Och kaniner bor 

där, också.), sa till kaninerna att ingen mera behövde i busken 

frysa, att man i stället var att flytta in hos vänner getter som 

ockuperat berget.

Ja, en sak kan berättas, på Torekäll se'n där blev, en riktigt glad 

och 'lustig' kväll. Och vad kan väl annat bliva, när en herr get bjuder 

upp fröken kanin, till lustig dans i Torekälls skans. Och vad som 

hände se'n, det vet väl inte jag, men varför inte fråga?

Varför inte fråga barnen? Dom vet! ((;

(c) copyright until further notice.