Wednesday, November 7, 2012

Flockledarskap i förändring.



Fascist, översittare, chauvinist och därtill ett svin? Är det jag? Nej, jag är inte vän av fascister och resten av harangen passar tror jag ännu bättre på de som så anstränger sig. Så gick jag i stället steg jag själv valde och gärna efter en stig som mera sällan valdes av andra. 

Det är så jag blev byggd. 


Men inte till hela delen. Det är också en glädje att kunna spegla sig i andra. Det är en glädje att få ett bra svar på en lika bra fråga. Det är kul att 'bli igenkänd'. Och det känns bra att känna en hjälpande hand, när man fallit. 

Vi är både grupp och unik varelse. Känn igen Dig själv.

Kram!




Flockledarskap i förändring.


Med kroppen stark som björken 

och uppsyn glad, nej aldrig murken.
Runt omkring mig alltid kul, för jag tar initiativ. 
Jag är aldrig plump och ful, men jag hittar motiv
att nypas, bara litet, men så det känns och inte glöms,
att det ofta bättre är att simma med- än motströms.

Och varför glömde Du mig, när Dig själv Du alltid såg?


Vad tycks väl om en sådan som får saker igång,

en formstark man som tar allt med frejdig sång.
Men som ej heller glömmer att ego kränga,
runt halsen på sitt team, uppror att i linda stänga.
Och laget så ibland funderade, sen frågade; 
varför piskade Du mig, när Dig själv Du inte plågade? 

Och varför glömde Du mig, när för Dig själv Du fyllde tråg?


Vad hände så när chefen tröttna och försvann?

Skulle här bli tyst och stilla, som på öde tom savann?
Vem passar bäst i kejsares nya kläder och guldsked?
Skall så en ny karl träda fram med axel så bred, 
att andra förvisas gå lätt på sned med krum, 
detta för en chans att rymmas, i samma rum.

Och varför glömde Du mig, när Dig själv Du kom ihåg?


Nej nu skall väl kvinna äntligt få visa

att hon inte bara är Sluggos lilla Lisa.
Mandom, mod och morske män mot vägg hon ställer,
nu fick här vara slut på sturska furor som varandra fäller!
Sa hon som när hon gick på stan mäns blickar fick att vända,
sattes så på fåfäng maktkamp, en lämpligt formskön ända.

Skulle så hönan bli tupp på våran gård?


Och herren på täppan tillrådas gå i vård.

Nej, fel om fel fanns var ej han och inte heller hon,
för det var jag som så såg till att alla slogs om tron.
Jag blir och den som till denna jord ska ge ny fason;
alla tillsammans och var för sig i unison emancipation.


Ja, så fick det bli, tyckte vi, men också dom! Vilka dom? 

Dom 'uppepå', så klart!



(c) copyright until further notice.


No comments:

Post a Comment