Om geten Mats och sexfotingen från Andromedas äventyr i Södertälje.

Då barns håg för berättande lockas av fantasi, glädje, äventyr
bifogas här nedan ett kortare utdrag ur en verklig, nästan sann berättelse
med Södertälje som bakgrund.

Det var en gång en liten stad i mellersta Sverige. Staden var fattig, och
ville bli rik. Så, man bjöd in alla de som tidigare bott i Irak, Syrien, och
andra länder att där bosätta sig.

Detta då kulturblandning alltid är bra, då barn trivs bäst tillsammans, men
också då man av stat fick pengar därför. Men vad så göra, skrek kommunalråd
röd i håg, när arbetslöshetstalen växte, de lediga rummen krympte, och allt
bara var mindre kul att deltaga i. Varför inte öppna dörrarna till våra tomma
hus uppe på Berget, trumpetade så entusiastisk get, från orkesterdiket.

Orkesterdiket?

Ja, geten hade satt i sig en morot för mycket vid kommunens middag för
överviktiga husdjur, och fann sig därmed tvungen motionera. Och motionera,
det gjorde man ju bäst hos kommunen. Varför inte från orkesterdiket på Trombon?

Eller var det kanske bara regering, som bra fick vara på motion?

Så är det i alla fall inte en get, viskade avmagrade Nasse missnöjt. Idén
med vegetariska måltider för Södertäljes grisar tyckte Nasse var riktigt
dålig. Visst är det väl bra med potatisskal, jollrade Nasse, numera litet
gladare. 

Men, allt det gröna som i magen skulle va', 

det fastnade i kontrollen den ekologiska', 

och det va' inte bra,
för grisar ska nog ha'
åtminstone fem skivor bröd och två fiskar varma varje da',
allt för att mage bättre må ska.

Och geten i orkesterdiket på Trombon så brummade belåtet, att liten prins 

han var och att han också liksom alla i den stad som Södertälje kom att 

kallas, kom från vintrigt ställe upp i skyn. Där uppe fanns det alltid mycket 

gott om plats, men kallt där var, så kallt att ingen ville ta sin Mats ur skolan,
ens i trånga Södertälje. 

Men mera välljud blev i skällan, när geten Mats skrev på plakat, att tomma 

husen på Berget numera var ockuperade och det av av en 'fientlig' stat.

Mats, som tröttnat på att stå och frysa i backen på Torekäll, hade så
beslutat sig för att skaffa dem alla annat tjäll. Så tog väl glade Mats sina
getkompisar av 'stat' - den under senhösten kyliga grässlänt dit getter
blivit förvisade - och in på Café Bellevue steg. Och ingen sa' nåt, för
ingen det märkte, annat än getterna som vid Bellevues bord hade satt
sig.

Mats startade se'n snabbt en kurs i 'organisk matlagning för hungriga
getter och andra djur med fasoner' och snart var biffen klar. Nej, inte
biffen, för biff blev det inte. Men klart det blev och dukat likaså, för
Nasse hade under tiden gått en kommunal omskolningskurs för
arbetslösa husdjur och där lärt sig att vackert duka och servera.

Och vad som hände se'n, det vet väl inte jag, men varför inte fråga
oss, som på Berättarministerium har lärt att så berätta riktigt bra.
Vad hände väl när Nasse upptäckte att geten Mats spelat honom
ett spratt och i Nasses kvart illustigt gömt, en kärlekskrank katt?

Och vad blev resultatet av besök från sexbent rymdfarare från
Andromeda, som tittat in till getgänget och så blev gla' att se att 

nöjda djur där va'. Så gla att han snubblade ned på sta' - ja, det är 

inte alltid så lätt att hålla ordning på sex ben som vill röra sig i 

otakt - och där sa till kaninerna som svalt i Kattsvansens buskar 

(Ja, Kattsvansen finns i Södertälje, kolla själv! Och kaniner bor 

där, också.), sa till kaninerna att ingen mera behövde i busken 

frysa, att man i stället var att flytta in hos vänner getter som 

ockuperat berget.

Ja, en sak kan berättas, på Torekäll se'n där blev, en riktigt glad 

och 'lustig' kväll. Och vad kan väl annat bliva, när en herr get bjuder 

upp fröken kanin, till lustig dans i Torekälls skans. Och vad som 

hände se'n, det vet väl inte jag, men varför inte fråga?

Varför inte fråga barnen? Dom vet! ((;

(c) copyright until further notice.