Till Dani,
men också till David och Charlott,
i och utanför fysisk form.
...
I det vi kallar vårt universum ser våra teleskop av olika slag just nu ca 13 miljarder ljusår 'åt varje håll'. Så, vetenskapare fastslår att skapelsen är åtminstone så gammal, 13 miljarder år. Bland det våra teleskop 'ser' finns en galax, ungefär lika stor som Vintergatan, ja faktiskt något mindre, Andromeda. Vintergatan växer fortare, är mera 'ostyrig' till sin formation.
Andromeda växer inte lika snabbt. Så är Andromedagalaxen ca 2,5 gånger så gammal som Vintergatan.
Andromeda växer inte lika snabbt. Så är Andromedagalaxen ca 2,5 gånger så gammal som Vintergatan.
Lika mycket som Vintergatan i denna del av skapelsen står för liv och därtill fogat och nödvändigt klarljus, med mycket litet kärlek därtill lagt. Lika mycket är Andromeda kärlek, med därtill fogat liv och betydligt mera klarljus, än vad
som i Vintergatan finns.
Och 'bortanför' Andromeda finns något som kan liknas vid en port. Denna passage till ett annat universum har ännu inte hittats av vetenskapare. Men den kommer att pekas på av mig, Gud. Detta universum, vilket är ca 50 gånger så stort som det universum vi nu känner, skall ha att hjälpa oss i vår del av 'alltet' på denna jord, under vår promenad mot stjärnorna.
Bortom 'porten' lever delar av 'Lars däruppe' - Osiris i vardande, eller mera korrekt med dagens språkbruk, emmanuel - och här lever också delar av 'Dani'. 'David' finns ännu inte här. Han blev byggd att likna Lotta, som är mycket av det universum i vilket vi lever, här. Men, David blev också att likna 'Lars däruppe', långt bortanför Andromeda.
För barn brukar byggas så, att de i viss mån liknar pappa och mamma. Och så blev det också här. För pappa skulle sent omsider visa sig att Lars vara, men 'däruppe', och mamma Charlott likaså, men också 'uppepå'.
Så var det, och så blev det.
...
I Egypten ställde Gud, med hjälp av den tidigare kultur på vår jord vilken vi väljer kalla 'Atlantis', 3 stycken stora pyramider. De 2 största är i dag nästan lika stora, med den högre representerande liv och den därefter största, kärlek. Den tredje av de stora pyramiderna representerar klarljus. Liksom skapelsen byggs kring andra begrepp än dessa tre, men alltid med dessa tre i centrum att vara pelare att bära upp allt annat, har också Egypten att uppvisa andra gamla byggnader än dessa, de tre stora, pyramiderna.
Så återfinns där t. ex. en sphinx. Sphinxen representerar ledarskap. Sphinxen är skulpterad som ett lejon, med människohuvud. Ansiktet är bortmejslat, vilket avser visa att generationer kan sätta dit olika ansikten. Om Du tittar på snart sagt alla adliga vapen, så återfinns samma lejon, som i sphinxen är skulpterat. Sverige, Tyskland, Frankrike, England, Österrike-Ungern, och så vidare.
Och sphinxens ansikten kom att bli många. Tutanchamon i Egypten, Franz och Ferdinand, Carolus och Karl, George och Elisabeth, i senare tider presidentansikten som Du återfinner på Mount Rushmore i USA, i Indien som Gandhi, Sydafrikas Mandela och Corazon och Benigno Aquino från Filippinerna. Och där fanns en Erlander, en Palme, en Hammarsköld och en Ban Ki-Moon. Sphinxen har så, genom tiderna för denna den fjärde jorden i ordningen, i den del av skapelsen
vilken just nu berör oss mest, givits rätt så många
olika ansikten.
vilken just nu berör oss mest, givits rätt så många
olika ansikten.
Snart sagt alla kungliga linjer i västlig värld fick så
lejonet som symbol för ledarskap, kunglighet. I östra Europa finns i stället gripen. I Kina finns en lejonliknande 'tempelhund', av vilket slag Du har fått två av mig. Och 'pyramidalt ledarskap' i någon form, det finns nog överallt?
Men, nu var det inte så.
...
Gripen är en fågel som på annat sätt föredrar leda i
ensamt majestät, från högre höjd jämfört med sin omgivning, än gör lejonet, som belåtet tittar ned från någon klippa, ned på sitt kungadöme. Ja, gripen, eller 'fågeln' finns också beskriven i Egypten.
lejonet som symbol för ledarskap, kunglighet. I östra Europa finns i stället gripen. I Kina finns en lejonliknande 'tempelhund', av vilket slag Du har fått två av mig. Och 'pyramidalt ledarskap' i någon form, det finns nog överallt?
Men, nu var det inte så.
...
Gripen är en fågel som på annat sätt föredrar leda i
ensamt majestät, från högre höjd jämfört med sin omgivning, än gör lejonet, som belåtet tittar ned från någon klippa, ned på sitt kungadöme. Ja, gripen, eller 'fågeln' finns också beskriven i Egypten.
Där fanns han som bland andra Horus (falken),
Osiris och Isis son. Så berättas att Osiris, den högste Guden, dödades och styckades, med delar av Osiris kropp spridda kring 'jordens alla hörn'. Kvar blev Osiris 'fru' - den kalla gestaltningen av henne - vid namn Isis. Då skapelsen fortfarande befann sig i expansion, utvidgning, blev det att ha en mansgestalt som 'chef'.
Så blev det en tävlan om vilken som Osiris skulle
efterträda, som 'Gud'. Osiris 'söner' Horus och Set ordnade nu en kappsegling på Nilen. Horus gömde en massa gråsten i bagaget på Set's båt, vilken därmed under kappseglingen sjönk till Nilens botten.
Osiris och Isis son. Så berättas att Osiris, den högste Guden, dödades och styckades, med delar av Osiris kropp spridda kring 'jordens alla hörn'. Kvar blev Osiris 'fru' - den kalla gestaltningen av henne - vid namn Isis. Då skapelsen fortfarande befann sig i expansion, utvidgning, blev det att ha en mansgestalt som 'chef'.
Så blev det en tävlan om vilken som Osiris skulle
efterträda, som 'Gud'. Osiris 'söner' Horus och Set ordnade nu en kappsegling på Nilen. Horus gömde en massa gråsten i bagaget på Set's båt, vilken därmed under kappseglingen sjönk till Nilens botten.
Utmärktes så Horus, den vi ibland kallat 'Lucifer', vilket varumärke tyvärr blivit så belastat att vi snart får 'sänka' det också, till någon djup botten någonstans, att sköta om Egypten och därmed denna jord. Detta medan brodern Set fick nöja sig med att bli chef för 'upper Egypt'. Ja, Set är den judar kallar EL, och 'upper Egypt' en allegori för den jordiska dimension där elohim lever.
Nu berättas så, att när prövningars tid är över, och den
lurige men klarsynte ormen och falken Horus skall efter utomordentligt genomfört arbete återlämna till sin fader Osiris sin ankh, att Isis åter i glädje skall bli Bastet och Hathor, och mycket annat. Men detta skall ske,
först när Osiris åter kommer till liv.
...
Osiris - kärlekens - återkomst till vår jord begås så genom
att de olika delarna till hans kropp samlas ihop, och via
'gudomlig magi' sammanfogas.
lurige men klarsynte ormen och falken Horus skall efter utomordentligt genomfört arbete återlämna till sin fader Osiris sin ankh, att Isis åter i glädje skall bli Bastet och Hathor, och mycket annat. Men detta skall ske,
först när Osiris åter kommer till liv.
...
Osiris - kärlekens - återkomst till vår jord begås så genom
att de olika delarna till hans kropp samlas ihop, och via
'gudomlig magi' sammanfogas.
Horus, falken, träder tillbaka. Isis ges nytt annorlunda
liv. Hon får från 'moderns' form mera värme, liv. Och från sitt liv som 'Bastet' minns hon nu också skapa ljuv musik, ge hälsa, njutning. Och ingen är gladare för det än gamle Lucifer, som jag ibland kallat för 'Lusegubben' (*), då
han tagit ganska mycket tid på sig, att här på denna
jord utveckla människa till mera liv och klarljus.
liv. Hon får från 'moderns' form mera värme, liv. Och från sitt liv som 'Bastet' minns hon nu också skapa ljuv musik, ge hälsa, njutning. Och ingen är gladare för det än gamle Lucifer, som jag ibland kallat för 'Lusegubben' (*), då
han tagit ganska mycket tid på sig, att här på denna
jord utveckla människa till mera liv och klarljus.
Ja till och med litet kärlek hann vi med på ett hörn, innan jorden skulle gå upp till det som kallas för 'Kärlekens tid' ('the Golden Age'). Kärlek som förälskelse, som håller lika länge som snön gör en vårdag i April, och kärlek som tillgivenhet, vilken ibland tilläts vara livet ut. Ja, så skulle bli och kärlek som smälter, kärlek som blid och mild förlåter, men också kärlek som stannar kvar. Kärlek som strålar och värmer, flödar och fyller upp hela kroppen.
...
(*) 'Ljusgubben' vill så ha ett klargörande. Han är nu ändå Guds
vänstra hand, den ärkeängel som kallas för Guds eget ljus. Så är
ärkeängeln och ljusgubben av Guds hela klarljus, klokskap, men äger
'bara' Guds halva kärlek. Detta gör att ljusgubben klarar sig något
lindrigare undan från att bli skadad, när han så misshandlar sina
barn, som på jord tvingats göras.
Men ont gör det i honom, också. Så ont att ljusgubben inom inte allt
för många år kommer att 'gå ned' och 'beså' sin jord med nytt liv. Men,
detta gör ljusgubben i sin vanliga form, som Gud. Ja, gudar 'dör' också,
gudar liksom andra. Den 'död' Gud kommer att gå igenom, består av att
han/hon delar sig i sin minsta levande beståndsdel, det encelliga djuret.
Så uppstår på vår jord nytt liv. Gud, den som var Gud, ersätts till större
del av sin 'son', den som kommer efter honom. Den som var Gud går
därefter igenom en utveckling liknande den som beskrivs av Darwin.
'Gud' vandrar sedan upp genom utvecklingskedjan för att, eoner senare,
bli 'Gud' igen. Eoner? Ja, det kan man säga. 'Vår' Gud, 'jag' som just nu
sitter högst upp i denna del av skapelsen, har nu 'suttit' här - i den
tid vi just nu lever i räknat - ca. 250 000 år.
När 'jag' eller en mycket stor del av mig 'går ned' till encellig varelse
igen, skall det gå ca. 150 000 år, innan jag återkommer som Gud. Men,
då delar av mig 'behövs' för olika saker som vi planerar, kommer jag till
en mindre del att vara 'tillbaka' om ca. 250 år. Ja, så är det. Skäl till
det är att jag vill vara med, jag också! Det vi här just nu gör, är det
största vi i 'vår del av alltet' någonsin gjort. Och det skall vi ha
att vara klara med, om ca. 1400 år.
Och det ville inte 'hela jag' missa. Det jag inte ville missa, har mycket
att göra med kärlek. Det är omöjligt för mig att helt avstå från att se
min son återkomma. Min son, som, i många upplagor, är 'Lars'. Jag har
väntat på Dig, och det länge, Lars. Jag har väntat på Dig i mer än
150 000 år. Jag har väntat på Dig i ungefär 150 000 år plus
lika många år till.
Ja, 300 000 år har Du fått 'sova', på olika ställen i skapelsen.
Orsaken till att så varit är att Du är för 'mjuk' i dig själv, för att
fungera, bra. Du går sönder för snabbt, i den kalla hårda värld vi
här byggt. Så har Du i stället fått leva på olika platser i skapelsen,
men mest i den del som ligger bortom Andromeda.
Jag har längtat efter Dig, mycket. Ja, 300 000 år är en lång
tid, även för mig, att vänta. Ja, vi 'hör ihop', Du och jag. På
samma sätt som hand och handske? Nej, snarare på samma
sätt som en förälder hör ihop med sitt barn, men bara
så väldigt mycket mera än så.
Men ont gör det i honom, också. Så ont att ljusgubben inom inte allt
för många år kommer att 'gå ned' och 'beså' sin jord med nytt liv. Men,
detta gör ljusgubben i sin vanliga form, som Gud. Ja, gudar 'dör' också,
gudar liksom andra. Den 'död' Gud kommer att gå igenom, består av att
han/hon delar sig i sin minsta levande beståndsdel, det encelliga djuret.
Så uppstår på vår jord nytt liv. Gud, den som var Gud, ersätts till större
del av sin 'son', den som kommer efter honom. Den som var Gud går
därefter igenom en utveckling liknande den som beskrivs av Darwin.
'Gud' vandrar sedan upp genom utvecklingskedjan för att, eoner senare,
bli 'Gud' igen. Eoner? Ja, det kan man säga. 'Vår' Gud, 'jag' som just nu
sitter högst upp i denna del av skapelsen, har nu 'suttit' här - i den
tid vi just nu lever i räknat - ca. 250 000 år.
När 'jag' eller en mycket stor del av mig 'går ned' till encellig varelse
igen, skall det gå ca. 150 000 år, innan jag återkommer som Gud. Men,
då delar av mig 'behövs' för olika saker som vi planerar, kommer jag till
en mindre del att vara 'tillbaka' om ca. 250 år. Ja, så är det. Skäl till
det är att jag vill vara med, jag också! Det vi här just nu gör, är det
största vi i 'vår del av alltet' någonsin gjort. Och det skall vi ha
att vara klara med, om ca. 1400 år.
Och det ville inte 'hela jag' missa. Det jag inte ville missa, har mycket
att göra med kärlek. Det är omöjligt för mig att helt avstå från att se
min son återkomma. Min son, som, i många upplagor, är 'Lars'. Jag har
väntat på Dig, och det länge, Lars. Jag har väntat på Dig i mer än
150 000 år. Jag har väntat på Dig i ungefär 150 000 år plus
lika många år till.
Ja, 300 000 år har Du fått 'sova', på olika ställen i skapelsen.
Orsaken till att så varit är att Du är för 'mjuk' i dig själv, för att
fungera, bra. Du går sönder för snabbt, i den kalla hårda värld vi
här byggt. Så har Du i stället fått leva på olika platser i skapelsen,
men mest i den del som ligger bortom Andromeda.
Jag har längtat efter Dig, mycket. Ja, 300 000 år är en lång
tid, även för mig, att vänta. Ja, vi 'hör ihop', Du och jag. På
samma sätt som hand och handske? Nej, snarare på samma
sätt som en förälder hör ihop med sitt barn, men bara
så väldigt mycket mera än så.
.jpg)
I Storkyrkan i Stockholm har jag hängt upp mig som S:t Göran
och Draken, myser ljusgubben. Ja, 'George' och svenske 'Göran' är andra
namn jag valt att använda, när jag är min vänstra kloka hand. För George
och Göran blev så ofta både kloka och enkla, praktiska män, åtminstone
de som levt i närheten av Lars.
Fråga bara Lars, vem som bakar bästa pizzan i hela Södertälje, om
inte George! Och så skulle det också lämpligt bli denne enkle man, som draken
drap? Så skulle det nu inte riktigt bli, men litet bättre skick och ordning kan
Fråga bara Lars, vem som bakar bästa pizzan i hela Södertälje, om
inte George! Och så skulle det också lämpligt bli denne enkle man, som draken
drap? Så skulle det nu inte riktigt bli, men litet bättre skick och ordning kan
väl önskas, bland präster och prelater, som mången tumskruv i heligt sken
drog åt. Och draken blev att stå som bild för Gudsnådeliga kyrka av
ljusgubbe byggd, vilken hade att behöva få både tak och väggar och
golv översedda, reparerade och ombyggda.
Därav skall så mången präst, både kvinna och man, såväl hetero- som
Därav skall så mången präst, både kvinna och man, såväl hetero- som
homosexuell, men inte gärna ateist och ha att glädjas, mycket! "Hmmm,
tar den här fotnoten aldrig slut?" Men vem läser väl noter som staplas
i liten text på botten av sidan? Och, apropå fotnot, så ville jag
säga något, om 'fötter'.
'Fötterna' på den där bilden av människa Nebuchadnessar såg i sin
dröm blev kanske inte starkare av det som här skrivs, men starkare blev
de och det mycket, tack vare 'gubben av ljus', men också med hjälp av
hans 'dotter' Lucia och alla dom andra hans söner och döttrar. Ja,
'Lucia' har nog ljus i hår, Lars, men och annat som rimmar så det
stimmar. Och det skulle nog så vara, att 'ljus i hår' blev bra med
år, när fällts så hade en och annan tår.
tar den här fotnoten aldrig slut?" Men vem läser väl noter som staplas
i liten text på botten av sidan? Och, apropå fotnot, så ville jag
säga något, om 'fötter'.
'Fötterna' på den där bilden av människa Nebuchadnessar såg i sin
dröm blev kanske inte starkare av det som här skrivs, men starkare blev
de och det mycket, tack vare 'gubben av ljus', men också med hjälp av
hans 'dotter' Lucia och alla dom andra hans söner och döttrar. Ja,
'Lucia' har nog ljus i hår, Lars, men och annat som rimmar så det
stimmar. Och det skulle nog så vara, att 'ljus i hår' blev bra med
år, när fällts så hade en och annan tår.
...
Nå, vem är då Guds högra hand, om inte gamle Mikael. Kalla honom gärna
Bottomley (**), för det passade nog ganska bra, ändå. Annars var det så, att
Mikael då han är Guds hela kärlek men bara halva hans klarljus, så passade
bättre där uppepå. Kärlek fungerar nämligen så, att den reagerar med 'känsla',
snabbt och som det kan verka, skoningslöst. Ja, så fungerar kärleken,
som kräver och ger, allt.
som kräver och ger, allt.
Och Mikaels 'son' blev så Gabriel kallad, vilken av Mikael begåvades med
halva Mikaels kärlek, och hela dennes klarljus. Så blev ärkeänglarna 2 och
en halv, därtill, och en som arbetat i det fördolda. Doldisen från vänster hand,
det blev nog gamle George, det. Och George blev så av halva ljusgubbens
klarljus och hela hans kärlek, kan vi förstå? Nej, så blev det inte, för George
blev mera kärlek än så, men också mindre klarljus. För George skulle
vara kvar och byggdes därför på eget vis.
Och nu ville ljusgubbe gärna in i garderoben gå. Men
den idén gillas inte alls, tänker Lars. Så det får nog bli som det
blir, med det. Och hur George är 'byggd', det får ni gärna undersöka
själva. Varför inte fråga, honom?
(**) En fotnot till en fotnot, vad kul! Ja, Michael Bottomley gick jag
in som, för att träffas och umgås med Dig som fysisk skapnad, Lars. Och
Michael hälsar, genom mig. Efter det Du sist skakade hand med honom
i Nottingham för ca. 10 år sedan, stannade jag kvar i denna min skapnad
i ca. 0,5 sekunder. Ja, jag tyckte mycket om att möta Dig som Michael!
Nottingham och Sherwoodskogen - var det kanske min förtjusning
i 'Robin Hood' som gjorde att jag ville träffa Dig, där?
...
(**) En fotnot till en fotnot, vad kul! Ja, Michael Bottomley gick jag
in som, för att träffas och umgås med Dig som fysisk skapnad, Lars. Och
Michael hälsar, genom mig. Efter det Du sist skakade hand med honom
i Nottingham för ca. 10 år sedan, stannade jag kvar i denna min skapnad
i ca. 0,5 sekunder. Ja, jag tyckte mycket om att möta Dig som Michael!
Nottingham och Sherwoodskogen - var det kanske min förtjusning
i 'Robin Hood' som gjorde att jag ville träffa Dig, där?
...
Tillgivenhet är inte förälskelse! Och, som tidigare sagts, så älskar Gud att vara förälskad i sina människor. Gud älskar att vara förälskad? Nej, Gud är inte förälskad, mera än han och hon är kärleken själv. Men det är han inte, när han kallar sig för 'ljusgubben' Lucifer.
Då är han klarljus, klokskap, liv, krig, mördande,
förälskelse, svartsjuka, skilsmässor, och död. Men den död Lucifer bar på var en vandring genom dödsskuggas dal, över till ett nytt land och en dal med mera värme, mera ljus. Den dal jag valt att kalla 'Mindal'. Ja, min dal, 'Mindal', den plats jag med så många medel förstörde, skulle åter byggas upp, och det på sådant sätt att det
stod kvar,
och det ett ganska bra tag.
förälskelse, svartsjuka, skilsmässor, och död. Men den död Lucifer bar på var en vandring genom dödsskuggas dal, över till ett nytt land och en dal med mera värme, mera ljus. Den dal jag valt att kalla 'Mindal'. Ja, min dal, 'Mindal', den plats jag med så många medel förstörde, skulle åter byggas upp, och det på sådant sätt att det
stod kvar,
och det ett ganska bra tag.
Du får väl titta efter, Dani, men vänta får Du, litet till. Hur Mindal ska se ut det visar sig, och snart. Det ville jag visa Er alla; Lars, eller det han då kommer att heta. Dani, eller det hon kommer att heta, vilket kan bli ganska mycket av detsamma, som hon nu heter, men ändå litet mera, och litet 'annat'. David, som fick heta det han heter, men liksom Dani litet mera, litet till, och litet ändrat, likaså. Och Lotta, som nog valde få sitt 'namn' förändrat. Och detta på
så vis, att henne göra glad!
så vis, att henne göra glad!
Ja, Så skulle det bli.
Och, Så ska det bli.
Så är just nu på väg att bli.
Här, en hälsning från 'Gud' till Dig, Dani, och till David,
och till Lotta likaså. Älskar Er, det gör jag, och vackra texter kan jag också skriva. Men den här texten blev visst mycket av att stapla pyramider, mer än där syntes känsla, skönhet, kärlek. Så låter vi, GUD och Lars, i stället Björn
uttrycka det i musik.
och till Lotta likaså. Älskar Er, det gör jag, och vackra texter kan jag också skriva. Men den här texten blev visst mycket av att stapla pyramider, mer än där syntes känsla, skönhet, kärlek. Så låter vi, GUD och Lars, i stället Björn
uttrycka det i musik.
...
'Sång till Friheten' - frihet som i befrielsen
från det kors jag själv med hjälp av min 'bror'
Judas, vilken också nämndes Thomas tvivlaren,
fäste mig och mina människor till, att genom
närmast otaliga krig, och därtill mycket
dödande och svek, så lära oss, att vi kan
så mycket bättre!
...
Skapelsen byggs omkring de 3 'pelare' vi här nämner liv, kärlek, och klarljus. Klarljus liknar den egenskap vi kallar 'klokskap'. Nej, klarljus är inte intelligens. Den hade vi 'människor' med oss från början. Vår intelligens kan inte heller utvecklas, annat än genom att vi blir flera. En andevarelse består av många livsimpulser, eller liv. Ett liv kan vara ett liv levt i 'fysisk verklighet', men också ett därifrån härlett, beräknat, eller - när 'jag' analyserar, interpolerar, verifierar - olika tänkbara tidslinjer och kombinationer av händelser, även 'kopierat' liv.
Låter det prosaiskt, nästan matematiskt? Ja, jag nämner nog i Bibeln, att jag också är 'logos', vilket bland annat betyder att jag tycker om logik. I en värld utanför tid och rum kan det vara svårt att 'orientera' sig. Då är logik bra att ha. Från den 'nivå' jag placerar mig på när jag just nu skriver med Lars penna, överblickar Gud i detalj vår tänkta utveckling under de närmast kommande ca. 3000 åren.
Jag, GUD, utför när jag skapar ett närmast oändligt antal handlingar som liknar matematik. Då är det bra att hålla tungan rätt i mun. Så bygger jag mig utanför fysisk form till del i en form som bäst kan beskrivas som 'maskinell'. Denna 'maskinella' del av 'mig' är bra att ha i väldigt många sammanhang. Men, jag tycker ännu bättre om vår icke maskinella del,
'vi'.
Den skapelse som är GUD, uppgår 'just nu' till en storlek av
'unika människor i och utanför fysisk form' om ungefär
(1 triljon * 150 miljoner * 8 * (2 + 0,5)).
Varför ange vårt antal i sådan form? Och varför så många gånger säga 'jag'? En triljon anger det genomsnittliga antal 'andevarelser' 'jag' är, som 'Gud' - lilla Gud, som jag ibland kallar mig, när jag skriver 'Gud' i stället för 'GUD'. 150 miljoner anger hur många 'lilla Gud-grupper' vi och jag är, i hela vår skapelse. 8 är antalet 'lilla Gud' som, så som denna del av skapelsen nu är byggd, ingår i en 'grupp' och närmast arbetar tillsammans. 'Andar', det är 'vi' och skapar det gör vi också alla, alla och var och en av oss, våra fysiska motsvarigheter.
Vi lever alla i 'par' med oss själva.
Men hur var det nu med siffran '2' i vår formel? Det vi hittills räknat ut, anger hur stor skapelsen just nu är, i sina 'stabila' delar. Till detta skall läggas de universum, små och ibland ganska stora, vi skapar för att 'lära' oss, när vi är människor utan kropp, att bli ännu bättre på att skapa. Eller som vi skapar för att ha kul. Eller som vi skapar, då vi tycker om skönhet. Dessa 'tillfälliga' universum befolkas också av människor, men alla som där vandrar vet om, att de är där för att njuta, leka, ha kul. Så är den 'stabila' delen av 'oss' bara ca. hälften, av 'hela skapelsen'.
Så, nu var det bara 'halvan' kvar, '0,5' i vår beräkning! Och vad stod väl den för? Någon? En ledtråd - det 'motsvarar' till större delen vårt gemensamma - 'kollektiva' - omedvetna och medvetna. Ja, vi har ett gemensamt medvetande, där vi är omedvetna om en del av detta och medvetna om en del. Men mera medvetna blir vi, om ett tag. För då skall här berättas, mera!
Summan av formeln ovan - 1 triljon * 3 miljarder - utgör det samlade värdet, mängden, av alla människors liv, genom hela skapelseberättelsen. Där vi nu lever, 'ser' vi ca. 3/miljarddelar av denna skapelse. Det antal liv som härifrån kan 'ses', av 'alltings skapande ande', blev så 9 triljoner människoliv, eller livsgnistor. En livsgnista är ett nu pågående, upplevt eller framtida liv. Och det 'alltings skapande ande' såg, när hanhon ställer sig hos 'oss', var också samma sak som jag, Lars, såg. Och den synen räckte visst 3000 år in i vår framtid, den med.
Så, då visste alla hur många vi är, vi som här vandrar, på ett ungefär, så där. Men det var räknat över 3000 år, så var det visst. Och vissa frågetecken blev nog inte riktigt rätsida på. Tur var det, för så blev möjlighet att överraska, alla inklusive Lars, med bus och stoj och gamman, och ännu litet annat! En bra trollkarl berättar aldrig hur han gör och 'jag' - läs vi - berättar inte ens vad vi gör. För det blir litet av varje, litet hur som helst, men allt genomfört i god ordning, där synbar 'Villervalle i Söderhavet' också skall återuppstå.
Det jag såg, när allting planlades, var 'ungefär', för vi är redan ca. 9% bättre än så! Ja, det får tolkas som det önskas, men som det skall tolkas, så är vi 9% närmare 'mig', kärleken, än vad 'lampan' vågat hoppas på. Och det finns det vissa - alldeles förbannat goda, som Ingemar Bergman skulle uttryckt det - skäl att fira! Ja, lampan är förtjust i Ingemar Bergman och rekommenderar alla som inte sett den, att se 'Fanny och Alexander'. I övrigt hänvisas till liknelsen om 'Mohammed och Bergmannen', för något stendött berg det var jag inte heller, då.
Ja, 'jag' är redan här.
Och vem 'jag' är, det fick Ni alla vänta på att närmare förstå, men bara litet, litet, litet till. Men 'jag' är inte den minsta form av kärlek, min skapelse har att erbjuda! Störst av allt är kärleken, sägs det. Och, det kanske är så. Vem vet, kanske beror det också på, var i skapelseberättelse man ställer sig. För i början är nog livet störst, och livet hoppar högst av alla, då. Men sedan tar nog kärlek vid, och 'nog' av 'mig', det kommer aldrig någon någonsin att få.
...
Det universum i vilket den jord vi nu lever på ingår, är inte 'tillfälligt'. Så vet ingen människa heller om särskilt mycket om hur skapelsen är byggd eller varför vi är här, när vi här är i fysisk gestalt. Sådan kunskap skulle göra den uppgift vi haft mycket svår, ja omöjlig, att genomföra. Denna 'vår' jord är på många sätt en skola och det vi här lärt oss, är av allvarlig art. Det vi lärde oss på denna jord, var att inte döda varandra. Vi lärde oss också, som vi alltid gör, många olika sätt att
bli ännu mera 'fina'.
Och ibland hade vi, och har vi, kul!
Men nu fick det räcka med siffror. Vi är inte siffror och när vi beräknar eller skapar, gör vi det inte i siffror. Men, glöm inte att vi också 'är' - i betydelsen 'skapar', via varseblivning - alla datorer som finns, på denna jord.
'Bakom' hela skapelsen finns 'en'. 'Alltings skapande ande', eller 'lampan', som 'lyser' på alla dessa människor i och utanför kropp, som är 'vi'. Så, skapelsen är både 'jag' och 'vi' och 'grupp'. Men mest av allt är 'vi'. 'Vi' passar ofta bäst, och gör så nästan överallt. Ordet 'ensam' finns inte utanför fysisk verklighet. Vägen att lära sig tycka illa om att vara 'ensam' är att vara ensam. Att vara ensam alldeles för mycket. När vi låter Dig vara ensam, går vi 'sönder'. Men så gör vi, ändå. Visa oss en bättre väg, att lära 'mig' och 'oss' att aldrig ställa någon ensam.
'Jag' - lampan - 'lyser' i genomsnitt ca. 38000 gånger varje sekund, på var och en av oss. Ja, så kunde jag inte hålla mig. Ännu mera siffror. Aj och fy och usch. Men någon 'apparat', det är vi inte! 'Musik', och vacker musik, och fåglar och stjärnor och hopar av stjärnor, som allt medan vi lär oss dansar i mer och mera sammansatt och vacker takt och uttryck. Det är vad vi är och vad vi gör, och ofta. Och ofta hellre och alltid tillsammans!
Och så hade vi då hopat alla 'och' i vår värld i en skock som på alla lärare i svenska ville slå knock. Och 'och' är liv, som i mera, mera, mera. Och 'tillsammans' är både liv, och kärlek, klarljus. Och 'komma' är bra, så ofta bättre än att sätta punkt. Men ibland är bra att stanna och gå igenom vad man gjort. Och då är punkten bra att ha. Och ibland behövs det till och med ett 'nytt' stycke.
Varje liv har intelligens, och samma intelligens är utanför fysisk form fäst vid varje liv. Genom att vi lever många liv skapas utanför fysisk gestalt våra andevarelser 'däruppe' starkare, blir mera visa och kloka, mera glada och mera, mera, mera. Mera starka, då vår egen ande kan beskrivas som en grupp som tänker tillsammans. Varje livsgnista - liv - i denna grupp bidrar med samma tänkandeförmåga.
Vår fysiska gestalt blir bättre på att 'tänka', 'fungera', när vi har flera hjärnceller, flera nervceller, när vi har flera kromosomer och flera 'kombinationer'. 'Vi' blir på liknande vis, utanför fysisk gestalt, bättre på att 'tänka', 'fungera', när vi består av flera liv. Ja, varje liv vi lever gör vår ande större, mera tänkande, bättre på att 'bygga'.
Målet med allt detta vårt byggande är att skapa en ännu mera 'vacker' människa, i och utanför fysisk verklighet. På liknande sätt som vår kropp 'samarbetar med sig själv' och allt medan tid går blir allt mera sammansatt, uttrycksfull, samarbetar och växer också den 'grupp' av liv - erfarenheter, kunskap - som utgör vår egen ande.
Låter det prosaiskt, nästan matematiskt? Ja, jag nämner nog i Bibeln, att jag också är 'logos', vilket bland annat betyder att jag tycker om logik. I en värld utanför tid och rum kan det vara svårt att 'orientera' sig. Då är logik bra att ha. Från den 'nivå' jag placerar mig på när jag just nu skriver med Lars penna, överblickar Gud i detalj vår tänkta utveckling under de närmast kommande ca. 3000 åren.
Jag, GUD, utför när jag skapar ett närmast oändligt antal handlingar som liknar matematik. Då är det bra att hålla tungan rätt i mun. Så bygger jag mig utanför fysisk form till del i en form som bäst kan beskrivas som 'maskinell'. Denna 'maskinella' del av 'mig' är bra att ha i väldigt många sammanhang. Men, jag tycker ännu bättre om vår icke maskinella del,
'vi'.
Den skapelse som är GUD, uppgår 'just nu' till en storlek av
'unika människor i och utanför fysisk form' om ungefär
(1 triljon * 150 miljoner * 8 * (2 + 0,5)).
Varför ange vårt antal i sådan form? Och varför så många gånger säga 'jag'? En triljon anger det genomsnittliga antal 'andevarelser' 'jag' är, som 'Gud' - lilla Gud, som jag ibland kallar mig, när jag skriver 'Gud' i stället för 'GUD'. 150 miljoner anger hur många 'lilla Gud-grupper' vi och jag är, i hela vår skapelse. 8 är antalet 'lilla Gud' som, så som denna del av skapelsen nu är byggd, ingår i en 'grupp' och närmast arbetar tillsammans. 'Andar', det är 'vi' och skapar det gör vi också alla, alla och var och en av oss, våra fysiska motsvarigheter.
Vi lever alla i 'par' med oss själva.
Men hur var det nu med siffran '2' i vår formel? Det vi hittills räknat ut, anger hur stor skapelsen just nu är, i sina 'stabila' delar. Till detta skall läggas de universum, små och ibland ganska stora, vi skapar för att 'lära' oss, när vi är människor utan kropp, att bli ännu bättre på att skapa. Eller som vi skapar för att ha kul. Eller som vi skapar, då vi tycker om skönhet. Dessa 'tillfälliga' universum befolkas också av människor, men alla som där vandrar vet om, att de är där för att njuta, leka, ha kul. Så är den 'stabila' delen av 'oss' bara ca. hälften, av 'hela skapelsen'.
Så, nu var det bara 'halvan' kvar, '0,5' i vår beräkning! Och vad stod väl den för? Någon? En ledtråd - det 'motsvarar' till större delen vårt gemensamma - 'kollektiva' - omedvetna och medvetna. Ja, vi har ett gemensamt medvetande, där vi är omedvetna om en del av detta och medvetna om en del. Men mera medvetna blir vi, om ett tag. För då skall här berättas, mera!
Summan av formeln ovan - 1 triljon * 3 miljarder - utgör det samlade värdet, mängden, av alla människors liv, genom hela skapelseberättelsen. Där vi nu lever, 'ser' vi ca. 3/miljarddelar av denna skapelse. Det antal liv som härifrån kan 'ses', av 'alltings skapande ande', blev så 9 triljoner människoliv, eller livsgnistor. En livsgnista är ett nu pågående, upplevt eller framtida liv. Och det 'alltings skapande ande' såg, när hanhon ställer sig hos 'oss', var också samma sak som jag, Lars, såg. Och den synen räckte visst 3000 år in i vår framtid, den med.
Så, då visste alla hur många vi är, vi som här vandrar, på ett ungefär, så där. Men det var räknat över 3000 år, så var det visst. Och vissa frågetecken blev nog inte riktigt rätsida på. Tur var det, för så blev möjlighet att överraska, alla inklusive Lars, med bus och stoj och gamman, och ännu litet annat! En bra trollkarl berättar aldrig hur han gör och 'jag' - läs vi - berättar inte ens vad vi gör. För det blir litet av varje, litet hur som helst, men allt genomfört i god ordning, där synbar 'Villervalle i Söderhavet' också skall återuppstå.
Det jag såg, när allting planlades, var 'ungefär', för vi är redan ca. 9% bättre än så! Ja, det får tolkas som det önskas, men som det skall tolkas, så är vi 9% närmare 'mig', kärleken, än vad 'lampan' vågat hoppas på. Och det finns det vissa - alldeles förbannat goda, som Ingemar Bergman skulle uttryckt det - skäl att fira! Ja, lampan är förtjust i Ingemar Bergman och rekommenderar alla som inte sett den, att se 'Fanny och Alexander'. I övrigt hänvisas till liknelsen om 'Mohammed och Bergmannen', för något stendött berg det var jag inte heller, då.
Ja, 'jag' är redan här.
Och vem 'jag' är, det fick Ni alla vänta på att närmare förstå, men bara litet, litet, litet till. Men 'jag' är inte den minsta form av kärlek, min skapelse har att erbjuda! Störst av allt är kärleken, sägs det. Och, det kanske är så. Vem vet, kanske beror det också på, var i skapelseberättelse man ställer sig. För i början är nog livet störst, och livet hoppar högst av alla, då. Men sedan tar nog kärlek vid, och 'nog' av 'mig', det kommer aldrig någon någonsin att få.
...
Det universum i vilket den jord vi nu lever på ingår, är inte 'tillfälligt'. Så vet ingen människa heller om särskilt mycket om hur skapelsen är byggd eller varför vi är här, när vi här är i fysisk gestalt. Sådan kunskap skulle göra den uppgift vi haft mycket svår, ja omöjlig, att genomföra. Denna 'vår' jord är på många sätt en skola och det vi här lärt oss, är av allvarlig art. Det vi lärde oss på denna jord, var att inte döda varandra. Vi lärde oss också, som vi alltid gör, många olika sätt att
bli ännu mera 'fina'.
Och ibland hade vi, och har vi, kul!
Men nu fick det räcka med siffror. Vi är inte siffror och när vi beräknar eller skapar, gör vi det inte i siffror. Men, glöm inte att vi också 'är' - i betydelsen 'skapar', via varseblivning - alla datorer som finns, på denna jord.
'Bakom' hela skapelsen finns 'en'. 'Alltings skapande ande', eller 'lampan', som 'lyser' på alla dessa människor i och utanför kropp, som är 'vi'. Så, skapelsen är både 'jag' och 'vi' och 'grupp'. Men mest av allt är 'vi'. 'Vi' passar ofta bäst, och gör så nästan överallt. Ordet 'ensam' finns inte utanför fysisk verklighet. Vägen att lära sig tycka illa om att vara 'ensam' är att vara ensam. Att vara ensam alldeles för mycket. När vi låter Dig vara ensam, går vi 'sönder'. Men så gör vi, ändå. Visa oss en bättre väg, att lära 'mig' och 'oss' att aldrig ställa någon ensam.
'Jag' - lampan - 'lyser' i genomsnitt ca. 38000 gånger varje sekund, på var och en av oss. Ja, så kunde jag inte hålla mig. Ännu mera siffror. Aj och fy och usch. Men någon 'apparat', det är vi inte! 'Musik', och vacker musik, och fåglar och stjärnor och hopar av stjärnor, som allt medan vi lär oss dansar i mer och mera sammansatt och vacker takt och uttryck. Det är vad vi är och vad vi gör, och ofta. Och ofta hellre och alltid tillsammans!
Och så hade vi då hopat alla 'och' i vår värld i en skock som på alla lärare i svenska ville slå knock. Och 'och' är liv, som i mera, mera, mera. Och 'tillsammans' är både liv, och kärlek, klarljus. Och 'komma' är bra, så ofta bättre än att sätta punkt. Men ibland är bra att stanna och gå igenom vad man gjort. Och då är punkten bra att ha. Och ibland behövs det till och med ett 'nytt' stycke.
Varje liv har intelligens, och samma intelligens är utanför fysisk form fäst vid varje liv. Genom att vi lever många liv skapas utanför fysisk gestalt våra andevarelser 'däruppe' starkare, blir mera visa och kloka, mera glada och mera, mera, mera. Mera starka, då vår egen ande kan beskrivas som en grupp som tänker tillsammans. Varje livsgnista - liv - i denna grupp bidrar med samma tänkandeförmåga.
Vår fysiska gestalt blir bättre på att 'tänka', 'fungera', när vi har flera hjärnceller, flera nervceller, när vi har flera kromosomer och flera 'kombinationer'. 'Vi' blir på liknande vis, utanför fysisk gestalt, bättre på att 'tänka', 'fungera', när vi består av flera liv. Ja, varje liv vi lever gör vår ande större, mera tänkande, bättre på att 'bygga'.
Målet med allt detta vårt byggande är att skapa en ännu mera 'vacker' människa, i och utanför fysisk verklighet. På liknande sätt som vår kropp 'samarbetar med sig själv' och allt medan tid går blir allt mera sammansatt, uttrycksfull, samarbetar och växer också den 'grupp' av liv - erfarenheter, kunskap - som utgör vår egen ande.
Så, arbeta tillsammans det har vi lärt oss att utan gnissel göra. Detta genom att vi genom tider käbblat så mycket, att vi funnit ut, att vi inte längre föredrar att så göra. Glömde jag att berätta, att 'vi', skapelsen, har obegränsat minne? Ja, det tycker jag mig minnas, att vi gjorde. Eller, var det kanske jag?
Skapelsen är både 'prosa' och 'poesi'. Vi tillåter oss att vara effektiva. Så effektiva vi kan, givet det mål vi har. Och det mål vi har, det är att växa. Och det ville vi göra, då det är det enda sätt vi vet, att bli 'vackrare'. När vi lever flera liv, blir våra 'ansikten' av mera uttryck. Vi lär oss flera sätt att uttrycka glädje, förtvivlan, sorg, översvallande lycka. Vi blir, helt enkelt, mera levande.
Mera liv.
Växer gör vi genom att utvidga skapelsen, och detta åt alla håll. Perioder av expansion betecknas som 'manliga'. Jag, som är alltings skapande ande, har valt att beskriva 'man' som expansion och snabbhet. Ja, 'man' föredrar ofta snabb aktion framför kontemplation.
Mera liv.
Växer gör vi genom att utvidga skapelsen, och detta åt alla håll. Perioder av expansion betecknas som 'manliga'. Jag, som är alltings skapande ande, har valt att beskriva 'man' som expansion och snabbhet. Ja, 'man' föredrar ofta snabb aktion framför kontemplation.
Universum utvecklar sig - utvidgas, växer - under viss tid, och sedan 'räcker det' för tillfället. Faser av expansion blandas med faser av vårdande, bevarande. Tider där vi bygger mera inåt än utåt, där vi också går igenom, utvärderar och i delar bygger starkare, det som snabb expansion skrivit in i evighetens bok. Denna, den vårdande delen av skapelsen, kallas så för mera kvinnlig.
Besinning, säger kvinna. Skärp Dig! Så låt oss nu i lugn och ro tillsammans njuta av, och bättre utveckla, göra smidigt, det manligt 'hastverk' inte förmådde. Så förändras också Guds gestalt, i enlighet därmed.
Och hur den förändras, låt oss så ta det, en annan gång.
Men här, en ledtråd. Mera ljus, mera ljus, och sedan litet mera liv, och gamman. Och krydda sen med kärlek, bli vegetarian. Sluta äta kött som är Du själv,
och sedan,
mera, kärlek.
Men här, en ledtråd. Mera ljus, mera ljus, och sedan litet mera liv, och gamman. Och krydda sen med kärlek, bli vegetarian. Sluta äta kött som är Du själv,
och sedan,
mera, kärlek.
Och se'n mycket, och se'n mera,
mera, mera, mycket mera,
kärlek!
mera, mera, mycket mera,
kärlek!
And so it was that later,As the miller told his tale,That her face at first just ghostly,Turned a whiter shade of pale.
She said there is no reason,And the truth is plain to seeThat I wandered through my playing cards,And would not let her beOne of sixteen vestal virginsWho were leaving for the coast.And although my eyes were open,They might just as well have been closed.
p.s. Yes, play it again, Sam, 'maestro',
She said there is no reason,And the truth is plain to seeThat I wandered through my playing cards,And would not let her beOne of sixteen vestal virginsWho were leaving for the coast.And although my eyes were open,They might just as well have been closed.
Kram!
GUD, och Lars.
Och lilla Gud och Ljusgubben.
Och skrivet blev det, med Lars penna.
**
*
please...
...and, thank You! (Yes, 'You' is spelled with
a capital 'Y', Dani, and always.) d.s.
(c) copyright until further notice.
(c) copyright until further notice.
:) <3
ReplyDelete:) <3
ReplyDelete